I lördags sov vi för första gången i huset. Kändes riktigt kul men kallt!!! Jag är inte van vid att bo i ett hus, men vilken känsla! Allting är mitt! Åh förlåt, vårt!

Golvet blev riktigt bra. Ej tapetserat i hallen och köket än, men det kanske vi fixar till helgen. Ska sälja vissa möbler som t ex Tomelillasoffa med två sofföverdrag (marinblått och vitt) och Bonde hyllor. Intresserad? Hör i så fall av er. Ej fixat internetkoppling än. Tv fungerar inte riktigt med boxern, så det är lite att ta i nu. 

Bergvärme på väg. 

Kram Fröken Husägare 

Sjunde dagen idag och vi är verkligen inte färdiga. Vi som pratade om att flytta för några dagar sedan. Men imorgon är det DAGS på riktigt. Orkar inte ladda ner före,-o ch efter bilder, men åtminstone ett par bilder på hur vårt hus ser ut nu. Väldigt nöjd, men mycket återstår att ta itu med. Och fortfarande svårt att förstå det är VÅRT hus.

Så, när vi börjar jobba igen på måndag så kommer det att kännas som om vi går på semester. Har jobbat dygnt runt, nästan, i en vecka.

...från Marcus "vi har flyt".

Känns lite mer hoppfullt!

Kram A

Åh... att renovera ett hus tar mycket mer tid än man tänkt sig. Man brukar säga att det tar fyra gånger mer tid, och dubbelt så dyrt. Det stämmer så bra i vårt fall. Rivit två väggar mellan kök och vardagsrum- så nöjd, nöjd med beslutet även om vi förlorade ett rum på köpet, men det överväger väldigt lätt den öppna planlösning vi nu fått. Grovjobbet med att riva tapeter är förhoppn. färdigt idag. Kanske tapetsera om på nedre våningen. Inga och Tommy har gjort ett fantastiskt jobb med Oscars rum och vårt sovrum. Vi är otroligt tacksamma för all hjälp vi fått. Imorgon kommer förstärkning från Falkenberg. De är efterlängtade. Det är lite svårt med Oscar i hälarna, men han har varit otroligt tålamodig, om inte för nyfiken ibland. 

Nu ska jag packa, packa, packa, packa i all ändlighet. Hoppas Oscar kan hjälpa mig idag, och förstå att vi skall packa NER, inte UPP. 

Fortfarande svårt att förstå vi snart ska bo i ett hus i Lillån. Mycket längre tid att cykla, men mycket mer plats. Jag kommer att sakna närheten till stan, men vi bor inte så väldigt långt bort egentligen. Bara 5 km extra. 5 km extra motion enkel, det är ju inte fel det. Tidmässigt en halvtimme extra kanske. 

Ok, Oscar har tagit fram en låda= nu sätter vi i gång!

Kram Miss Flyttlåda 

Idag är det en stor dag. Husägare.
Vi känner oss så välkomna till Lillån.

Kram Miss Lillån

Fortfarande sur. Men jag lade aggressiviteten i att packa tre lådor på femton minuter. Nu har vi packat 12 lådor och det syns fortfarande ingenting. Förstår inte. Jag har försökt vara sträng och sortera vad vi behöver och lagt undan mycket som ska lämnas på Myrorna eller någon secondhandaffär i stan. Och sen tar det också mycket längre tid med barn. Inte bara för att Oscar behöver uppmärksamhet då och då från oss utan för att Oscar tycker det är så roligt att packa upp. Ja, vi packar ner och han passar på så fort vi inte ser, packar upp allt igen. Det är svårt att förklara för honom att vi ska flytta till ett hus och att han äntligen får ett eget rum. Det ska bli spännande att se hur han tar det sen.

Bergvärme beställd. Tapeterna också. Känns kanon.

Fyra dagar kvar i lägenheten, fast vi kommer inte att bo i huset än. Marcus vill riva två väggar, och tapetsera om först innan flyttlasset kan gå härifrån. Vi längtar!!

...för bövligt! Och jag måste försvara mig. Idag skulle jag och Oscar ge en påse till ett mänskligt bud som skulle ner till underbara skånska landet och vi kom överens om att träffas på tågstationen idag. Vår fina volvo rullade in till Örebro centralstation, som har väldigt dåligt med parkeringsplatser, ja, alla vet. Men jag såg ändå att det fanns tre parkeringsplatser där man kunde parkera i femton minuter. Och givetvis var det den i mitten som var ledig. Jag svängde mycket skickligt och kunde få till en snygg fickparkering. Då kom det en man till bilen framför mig och gasade iväg. Okej, jag kunde ju flytta fram bilen så att någon annan får bättre med plats. Jag såg det som en mycket generös gärning från min sida.

Jag och Oscar gick in, hittade henne, sade hej, lämnade påsen, tackade för att hon kunde ställa upp och Oscar ville in till pressbyrån. Nej nej, kom nu grabben, vi ska hem. Detta tog banne mig högst tre minuter. 180 sekunder.  Tillbaka till vår fina volvo. Såg till att Oscar satt bra och sen satte jag mig och då såg jag Den. Den bövliga lappen!

Jag protesterar. Bestämt. Vi var ju bara därinne i tre futtiga minuter. Jag vet. Stirrade argt på Den. Hissade ner bilfönstret och tog Den. Då såg jag anledningen till boten. Handikapp-parkering. Nej. Det kan verkligen inte stämma. Jag klev ur och gick runt. Jo. Det stod en skylt mycket tydligt precis där vår fina volvo stod med en rullstolbunden streckgubbe 0-5 meter. NEJ! jag som annars brukar hysa en viss sympati för lapplisor kände....

Suckade, suckade och suckade. Kollade beloppet. NEJ!!!!! En lax!!! För tre minuter på centralstationen, men snälla lapplisa, jag såg ju inte skylten. Förlåt mig.

Men vad hjälper det?

1000 SEK. Fyra dagar innan vi får nyckeln till huset. Perfekt tajming! Bövlar...

Kram Miss Laglydig