...för bövligt! Och jag måste försvara mig. Idag skulle jag och Oscar ge en påse till ett mänskligt bud som skulle ner till underbara skånska landet och vi kom överens om att träffas på tågstationen idag. Vår fina volvo rullade in till Örebro centralstation, som har väldigt dåligt med parkeringsplatser, ja, alla vet. Men jag såg ändå att det fanns tre parkeringsplatser där man kunde parkera i femton minuter. Och givetvis var det den i mitten som var ledig. Jag svängde mycket skickligt och kunde få till en snygg fickparkering. Då kom det en man till bilen framför mig och gasade iväg. Okej, jag kunde ju flytta fram bilen så att någon annan får bättre med plats. Jag såg det som en mycket generös gärning från min sida.

Jag och Oscar gick in, hittade henne, sade hej, lämnade påsen, tackade för att hon kunde ställa upp och Oscar ville in till pressbyrån. Nej nej, kom nu grabben, vi ska hem. Detta tog banne mig högst tre minuter. 180 sekunder.  Tillbaka till vår fina volvo. Såg till att Oscar satt bra och sen satte jag mig och då såg jag Den. Den bövliga lappen!

Jag protesterar. Bestämt. Vi var ju bara därinne i tre futtiga minuter. Jag vet. Stirrade argt på Den. Hissade ner bilfönstret och tog Den. Då såg jag anledningen till boten. Handikapp-parkering. Nej. Det kan verkligen inte stämma. Jag klev ur och gick runt. Jo. Det stod en skylt mycket tydligt precis där vår fina volvo stod med en rullstolbunden streckgubbe 0-5 meter. NEJ! jag som annars brukar hysa en viss sympati för lapplisor kände....

Suckade, suckade och suckade. Kollade beloppet. NEJ!!!!! En lax!!! För tre minuter på centralstationen, men snälla lapplisa, jag såg ju inte skylten. Förlåt mig.

Men vad hjälper det?

1000 SEK. Fyra dagar innan vi får nyckeln till huset. Perfekt tajming! Bövlar...

Kram Miss Laglydig