Nu har jag deppat färdigt. Sverige var inte tillräckligt bra. Jag hoppades ända till de sista sekunderna med mitt sanna patroiska hjärta men kunde ändå konstatera att Ryssland vann rättvist. Jag förstod inte varför Elmander fick spela hela matchen, jag kunde räkna med bara en hand de gånger han passade rätt. Resten var..... Okej, inte bara han var dålig. Sverige räckte inte till helt enkelt även om vi har vår Ibrahimovic. Nåväl, nu tycker jag det skulle vara häftigt om Ryssland vann EM. Jag saknar dock Sverige..... Nog om fotbollen.

Midsommar, ja den var så svenskt härlig. Först hade vi picknick i bilen på en parkeringsplats innanför Brunnsparken. Sant. Det ösregnade och vi smuttade på kaffe och Oscar sög förnöjt på MER med päronsmak och en kladdig blåbär och hallonpajbit. Vi hann fundera på om vi skulle skippa besöket på Brunnsparken och istället åka hem. Efter några långa men ändå korta minuter skildes askgråa molnen åt och lämnade en stor plats åt solen. Plötsligt var det en helt klarblå himmel ovanpå oss och vi kunde se midsommarstången hissas upp med värme och Oscar fick en åktur med griståget (det fanns några karuseller i parken) och Oscar vinkade till oss varje gång han åkte förbi oss. Vi som aldrig glömde kameran annars gjorde givetvis denna dag därav nästan inga bilder, men mobilen är som alltid bra att ha och fick assistera med två bilder. Midsommaraftonen avslutades sedan med en mycket trevlig och angemän middag härhemma med M och C. En liten sillbuffé serverades och sedan skulle vi grilla egenmarinerat kött men vi var för mätta. Inte för öl och jordgubbar dock.
Lördagen var sömnens dag. Söndagen städningens dag.

   

Nu börjar jag tappa veckodagar. Härligt. Ett tydligt tecken på att jag börjar få semesterhjärna. Om några dagar kommer svärfadern och hjälper till med de sista som ska göras med huset. Sen blir det Falkenberg ett antal dagar. Sen... Örebro igen kanske. Öland ska vi iallafall till i juli.
Måste dock påminna mig själv att njuta av sommarledigheten. Jag vet tyvärr att den går alldeles för fort men kanske går det lite långsammare om jag försöker stanna av tiden varje dag och njuta. Ja just det, njut,njut och njut......

Förresten så hamnade inte våra blågula tröjor ner i papperskorgen. Nästan men ändå inte. Dom skulle ju vara bra att ha till VM om två år. Förmodligen är Oscars tröja för liten då, men kanske till ett syskon? (obs! Jag är inte på smällen.)

Kram Miss Njuta 

Idag gör jag comeback i bloggandet. Jag hoppas jag kan skriva lite mer regelbundet. Ibland får jag frågan varför jag bloggar. Ja, det är en bra fråga som innehar många svar. Ett av dem är att jag gillar att skriva. Och sedan för man ju mer eller mindre ett slags elektronisk dagbok och jag skriver ganska mycket om Oscar och när jag läser till exempel om vad jag skrev för ett år sedan inser jag ganska fort att det finns saker jag redan glömt och hade jag inte en blogg hade många trevliga små saker förbli glömda. För alltid. Dock finns det saker jag inte skriver om även om det är precis det som kretsar i mitt huvud. Det är en balansgång att avgöra om det är ok att skriva eller om jag hellre behåller det för mig själv. Jobbet till exempel är jag mycket, mycket försiktig med att sätta ord på. En kille sade förra veckan på en dövblindekonferens i Damnark att dövvärlden är hård. Ibland för hård. Det tål att fundera över, och jag skulle kunna skriva en massa om det men det tar jag en annan gång.

Sommarlovet är här. Ett väldigt efterlängtat lov. Den senaste månaden har varit tuff på många sätt, men det var inte oväntat heller. Oscar har vuxit extra mycket. Nu tycker jag att han har blivit smalare, tyngre och busigare. Experimenterar mycket och börjar också namnge olika personer även om personerna i fråga inte är närvarande. Tecknar mycket men talar inte många ord än. Fröknarna på dagiset har börjat undra, men säger också att Oscar gör sig förstådd så bra på teckenspråk att talet inte behövs lika mycket. Vi är hur som helst inte alls oroliga och tycker det är så roligt att det finns så mycket kommunikation mellan oss. Faktiskt så är det roligare med lite större barn, även om bebisar är ljuvliga och mysiga att ha.

Marcus jobbar fram till midsommar sen har vi 7 veckor tillsammans. Det är för bra. Vi ska inleda ledigheten med att göra färdigt huset, sen blir det förhoppningsvis mycket havsbad både i väst och öst. Falkenberg och Öland ska få besök av oss.

Några bilder att komma i fatt, och sen dröjer jag inte lika länge till nästa inlägg.

                                          Titta, jag kör! Valborgmässoaftonen 2008 på Lillåns fotbollsplan