Hej!

En härlig nyhet först: vi har återigen fått fungerande bredband och jag hoppas verkligen det ska bistå oss för en mycket lång framtid. Glocalnet har dock lovat oss en rejäl kompensation för tre månader. Annars skulle de vara en kund färre.

Jag har länge tänkt skriva lite om vår sommar mest för minnets skull och har några riktigt fina bilder jag gärna vill dela med er som läser min blogg, men faktiskt så känns det ganska avlägset nu när regnet bara öser ner och vi börjar se löven gulna häromkring oss. Några rader ska det ändå knappas in på tangentbordet som för närvarande fattas några knappar. Tyvärr ganska viktiga sådana som t.ex enter, några bokstäver och tab. Undra vem som är boven? Vår kärlek förstås. Men jag gör ett försök.

En händelse jag sent, sent kommer att  glömma vill jag skriva om här hände en mycket varm julikväll i Falkenberg på en campingplats. Vi hade precis åtnjutit en mycket god middag hos goa vänner som tillbringade en semestervecka på Skrea camping där de fick deras husvagn på första parkett mittemot en jättestor lekplats. Jag och Marcus turades om att hålla ett öga på Oscar som lekte med Theas rosa dockvagn med en docka i som Oscar var väldigt förtjust i.  Marcus frågade plötsligt var sonen var och jag sade där. Men vänta, nej det var inte han. Vi började lite oroligt leta efter honom på lekplatsen. Nej. Vi såg inte en mycket ljusblond pojke någonstans och då började sökningen efter Oscar på allvar. Pia på cykel, Tomas gick åt ett håll medan vi valde varsitt håll. Det tog några minuter innan vi checkade med varandra och fortfarande var Oscar inte hittad. Då kändes det riktigt änsligt och då var det mycket lätt att låta fantasin skena iväg som blinkande filmsnuttar i hjärnan... Kanske har någon ful gubbe tagit sonen vår? Jag började småspringa överallt och försökte vara  lugn, Oscar kunde ju inte ha hunnit så långt bort med sina små ben. Såg Marcus en bit bort igen och han skakade på huvudet. Men herregud, var kan Oscar ha tagit vägen. Hjärtat började bulta riktigt. Huvudet vred åt olika håll och hela tiden hoppades jag att jag skulle se en pojke med rosa dockvagn. Minuter kändes som evigheter. Plötsligt såg jag Tomas komma gående med Oscar i famnen. Vilken lycka! Jag tog Oscar i min famn och kramade en oförstående Oscar mycket hårt. Frågade Tomas var han hittade Oscar. Jo, Tomas såg Oscar utanför campingområdet där Oscar var på väg tillbaka in till campingen med en påse godis. En påse godis??? Var har han fått det ifrån? Frågorna var många, och hur har Oscar kunnat ta sig ut själv,  när det finns grindar, men tydligen följde han efter någon och man märkte tydligen inte att en snart tvååring med en rosa dockvagn var ensam. Dessutom fanns det bilar precis utanför. Ja, jag vågar inte ens tänka tanken........ Huvudsaken var att han var hittad och välbehållen. Jag började skratta lite mest för att rädslan släpptes, men också lite åt det komiska med godispåsen som Oscar märkbart var så stolt över. Marcus som precis kom till oss sade att det inte var något att skratta åt. Nej, det är sant men jag hade ju hunnit smälta över tanken att Oscar var återfunnen.
Men var var Theas rosa dockvagn? Sökningen efter den sattes igång dock mycket lugnare och gissa var Tomas och Marcus hittade den? Jo inne i en liten mataffär strax utanför campingplatsen. Frågan om godispåsen är fortfarande obesvarad.

Sommaren 2008 har bjudit på mycket bad och sol, framförallt i Falkenberg och vi har tillbringt fyra hela underbara veckor där, och en mycket fin vecka på Öland tillsammans med Oscars fadderfamilj. Vi hade inte räknat med att vara borta så länge när vi lämnade Örebro, men det var så skönt att spontaniteten kunde ta överhanden i sommar. Mycket umgänge med familj och vänner har bjudits oss med glädje. Oscar bodde nästan i vattnet och han var en mycket lycklig pojke i sommar.

En lycklig Oscar

En liten familj på Öland

Kram Miss Sommar