Oscar! NEJ!
-Oscar! Nej! skrek jag. (Jag undviker att använda rösten överhuvudtaget, men precis vid det ögoblicket gick det verkligen inte att hejda.)
Oscar hade tagit fram en stor skål och hällt i PRECIS allting. Min fina Olivolja, alla vinägerflaskor och balsamico!! Jag stirrade på alla tomma flaskor.
-NEJ!
Men sen tänkte jag om. Det hjälper ju inte att skälla på honom. Jag räknade till fem och sade sedan:
-Oscar, du får inte göra det igen. Det är inte gott att äta sånt. Oscar ville smaka.
-ÄCKLIG! tecknade han.
-Ja just det. Vi måste kasta. Då såg Oscar olycklig ut.
-FÖRLÅT.
-Oscar, det är helt ok. Gör bara inte om det.
-Nej. Förlåt.
För några dagar sedan ville Oscar inte tacka för maten efter en middag. Vi har uppfostrat honom att man helt enkelt ska tacka för maten, även som en tvååring. Då fick han sitta kvar. Vi försökte förklara för honom att han inte fick gå från bordet förrän han tackat. Då började han hånflina. Skrattade. Grät. Bankade på bordet. Vi dukade av och väntade. Han försökte smita och leka. Nej. Sitt kvar!
Minuterna gick och det var inte lätt men vi blev också alltmer beslutsamma. Vi ska inte ändra oss. Det kom några korta stunder då vi funderade om det inte var för hårt. Men skulle vi vika oss finns det ju risk att Oscar använder det igen sen. Och för oss är ju grunden i vår uppfostran att man alltid ska tacka för maten. Snälla Oscar, det är bara att tacka, så är det färdigt sen tänkte jag flera gånger. Försökte förklara om igen.
Efter 45 minuter tecknade Oscar så där väldigt litet:
-TACK.
Bra, Oscar!
Inte alltid så lätt att vara mamma.........Och inte heller att vara två och halvt år gammal.......
Kram Miss Uppfostran
GAPSKRATT ja man får verkligen tänka sig för , Oscar vill ju såkalrt göra samma sak som mamma och pappa och eftersom du brukar blanda egen dressing så vill han oxå. vad sött o duktigt egentligen samtidigt som det va lite olyckligt :-) :-) hehe kan tänka mig hans min vid matbordet då han vägrade tacka för maten---plutten... kraaaamm
ååh så gulligt! :D:D
Josses!!!!
Framtidens kock, tror jag finns i honom.
Inte lätt att vara mamma, men härligt!
Förstår din frustration när alla fina ingredienser tog slut till ingen nytta, men Oscar vill säkert bara vara duktig och hjälpa mamma som har så mycket att göra. Han är ju bara så snabb så det gäller att se upp!!!
Kram
Jag tror definitivt att han kommer bli Sveriges bästa kock när han blir stor! Kanske man kan anmäla honom till tv-programmet Talang nu? ;) Stor kram!
ååååå, det var ju fin tanke från Oscar med att "hjälpa" mamma blanda vingerette men ack så fel det blev :) tror han blir gourmetkock när han blir stor, så stort intresse oscar visar för köket. koka kaffe redan som två åring är häftigt och defitivt nåt att skriva på meritlistan ;)
Ny design hos mig, och feedback uppskattas! Kika in, kanske? ^^ :)
Ha en fin kväll!
Tjing! Vilken skön blogg du har, du skriver ju suveränt:D. Ha det så bra!
Jättelustigt! Ibland är det inte lätt att vara mamma! :D
//Di
söt blogg.
Tittar in..
och önskar dig en underbar dag!
Kram Milly ღ
Hej! Fin blogg du har! :)
Ska vi följa varandras bloggar via Bloglovin?
Trevlig kväll!
Leonard
Hej! Fin blogg du har! :)
Ska vi följa varandras bloggar via Bloglovin?
Trevlig kväll!
Leonard
Hej Alexandra,
jag vet inte om du minns mig... det är typ 250 år sen vi hördes, eller kanske iaf 17 eller nåt sånt. (Hemskt vad vi blir gamla, haha!) Vi var brevkompisar under några år men sen tappade vi kontakten. Jag tänker på dig då och då eftersom jag fortfarande tecknar I love you till min man och min pojke Emanuel - så som jag lärde mig genom filmen/serien som du var med i. Idag möttes jag av nyheten om Michael jackson, kom att tänka på dig igen och googlade ditt namn och hittade hit. Så roligt att se dig här, läsa lite om dig och din familj. Vilken fantastiskt fin pojke ni har!
Som sagt, jag vet inte om du minns mig men om du gör det så vore det kul att ta upp kontakten igen.
Trevlig helg, hoppas ni har lika underbart väder som vi har!
Kram från Kristina i Gävle
men Kristina!! Vad häftigt! Klart jag kommer ihåg dig så väl, Hellerstedt heter du i efternamn iallafall som fröken, eller hur? Det har varit några långa brev mellan Löberöd och Gävle. Vad roligt! Jag ska nog maila dig senare under dagen ifall du inte ser det här inlägget.
Kram från lika soligt Örebro