Det här är bara ett litet lyckoinlägg över världens finaste och snällaste son. Han har blivit så klok och stor och varje dag baxnar vi över hans finurliga funderingar, eller över att han lägger ett nallepuhpussel på ett nafs eller hips vips tittar en djupt i ögonen och säger:

-VET DU MAMMA DU BÄST. 

Tror ni att jag smälter? 

Häromveckan kom glassbilen igen. Oscar blev alldeles utom sig och sprang och ville vi skulle ut och köpa. Jag försökte förklara att vi redan har mycket glass i frysen. Men det verkade inte hjälpa så jag sade:

-MAMMA OCH PAPPA HAR INGA PENGAR HEMMA.
-NÄHÄ, VI GÅR TILL TONY OCH LÅNAR PENGAR! NU! (Tony är vår snälla granne)

Jag stirrade. Vet han redan om fenomenet "låna pengar"?

Och fortfarande får jag gräva ner näsan där i nacken och sniffa på honom som när han var riktigt liten. Jag tror vi alla föräldrar känner likadant - han är det bästa som någonsin hänt oss. Nu mäter han nittiotre centimeter, är snart tre och väger drygt femton kilo. Det är kärlek det!