Fåfänga!

Idag, måndag klockan 06:58

A: Dina kläder finns på sängen.
O: NEEJ. JAG VILL HÄMTA SJÄLV.
A: Förlåt, visst, du kan hämta kläder själv.

Klockan 07:07

O: TITTA! FINA KLÄDER. JAG KAN SJÄLV.

Han var klädd i stark t petrolfärgade byxor och tröja och så lila strumpor.

A: JA JÄTTEBRA. men du. Bättre om du byter tröja. Tråkigt med samma färger på byxorna och tröjan. T.ex. vit eller svart tröja, försökte jag entusiastiskt.

O: NEJ. HÄR BRA. INTE FARLIGT.
A: Nej inte farligt.

Och då fick jag svälja en massa fåfänga.

Kram Miss Petrol


Ett obekvämt beslut

Ni har varit här ett bra tag. Ja, närmare två år. Ni var lyckliga, det kunde vi se. Vi var också glada när ni var här och trivdes. I allafall i början. Vi fick  beundra er skönhet och lyster. Visst förstod vi att ni behövde omvårdnad och kärlek och gjorde vårt bästa men vi insåg nu till slut att det inte riktigt fungerade. Inte som vi tänkt oss. Och inte ni heller för den delen. Vi var ju borta en månad i somras och då var ni under Margaretas omvårdnad och då märkte vi hur lyckliga ni var. Ni var så glada och fulla av energi när vi var tillbaka. Vi försökte bete oss som Margareta men ni orkade inte riktigt. Ni tyckte att vi inte gjorde på samma sätt som Margareta. Ja. Vi måste helt enkelt konstatera att vi inte riktigt är de mest lämpliga att få ta hand om er trots instruktioner. Nu måste vi göra något radikalat om ni ska kunna leva vidare. Ja, så allvarligt är det.
Jag måste fatta ett obevämt men viktigt beslut. Ni måste räddas. Och det kan jag inte göra, för jag kan helt enkelt inte.

Behandlingshemmet nästa. Till Margareta.  

Mina orkidéer. Jag är ledsen.

Kram Miss Orkidé


Året 2009


ÅRETS HÄNDELSE: Oscar åkte slalom för första gången. Vi var i Romme och trodde att vi skulle tillbringa mest av tiden i pulkabacken, men snacka om att ha fel. Det var häftigt! Och vi ser fram emot många skiddagar till 2010.

ÅRETS PROJEKT: Det har inte blivit något större projekt med huset i och med vi valt att använda vår lediga tid tillsammans med Oscar, men vi medger att vissa saker behöver bli färdiga, som till exempel lister och valven mellan kök och vardagsrum, så det blir en utmaning till 2010 att ta itu med dessa och vi har bestämt att fixa de här punkterna innan ett nytt projekt etableras (tak och badrum). Det måste vi se till att följa.

ÅRETS RESA: Jag måste säga Tokyo, Japan, även om det var i tjänsten. Riktigt intressant att besöka världens största stad. Bara det var en upplevelse. Och smaka på japansk sushi!

ÅRETS SLIT: Att vara lärare är inte alltid det lättaste, man vill lyckas med v a r e n d a lektion, men ibland är det inte alltid så lätt att få med elever på tåget och så har jag också varit extra trött i höst. Jag hoppas det ska bli lättare till våren.

ÅRETS PLAGG: Röd kappa från H&M.

ÅRETS BOK: En självbiografi om Christer Fuglesang. Vilken man!

ÅRETS FILM: "Män som hatar kvinnor" och "Slum dog millionare".

ÅRETS KÖP:
 Plasma tv- det var egentligen mer Marcus grej, men jag medger att det är mycket roligare att titta på en finare och större tv. Dessutom är det faktiskt lite roligare med HD, särskilt när man tittar på vackra rese,-och naturprogram. 

ÅRETS LYCKA: Oscar och Marcus förtjänar alltid den här platsen. Att lillkusinen Albin kom till de lyckliga föräldrarna Jessika och Lars är också en lycka att se. Att känna jag har fina vänner runt om mig som finns för mig under året är också en annan lycka jag fått känna extra mycket i år.

ÅRETS SORG: Att farmor inte längre finns på jorden. Det känns fortfarande väldigt konstigt.

ÅRETS FÖRÄNDRING: Oscars språk. Nu kan han miljoner ord och tecken känns det som.

ÅRETS ALEXANDRA: Har inte lyckats till en regelbunden träning. Känt av mer trötthet och tyngd men det ska jag försöka ändra på till nästa år. Varit en mycket lycklig mamma till Oscar. Vilken grej!

NÄSTA ÅRS FÖRHOPPNING: Det är mycket man hoppas. Det allra viktigaste, är förstås att alla nära och kära ska må bra och har det bra. Mycket kvalitétstid med familjen och kanske en utlandsresa?

Allt gott med 2010 önskar jag er alla från en vackert vinterklädd Lillån. Gott nytt år!

Kram Miss Fyrverkerier

Julängeln hämtade min farmor

på juldagen. Amerikanerna firar ju jul på juldagen, och jag tror det är för att farmor alltid älskat jul så mycket som julängeln valde att hämta henne på kvällen. Det är så sorgligt att hon gått ur tiden, samtidigt som jag vet det är del av livets gång. Hon blev trots allt 94 år, och har haft ett mycket långt liv. Hon var en aktningsvärd kvinna, en klass för sig, med mycket humor och glädje. Hon var en livsnjutare, det var från henne jag fått en stor portion livsglädje. Jag är glad att jag fått lära känna henne som vuxen och trots att hon tappat mycket minne de senaste åren så kunde jag alltid se att hon var generöst glad när vi träffades. Alltid.


Farmors härliga möte med Oscar julen 2007

Det har ändå inte undangått att jag tänkt extra mycket på henne i jul och med nyheten slutar detta år på ett ledsamt sätt.

Farmor, Marna Brower Royal, jag är glad att jag är ditt barnbarn.

Vila i frid, Mema.

Alexandra


Julstämning i sin enkelhet

Vi gjorde vårt första pepparkakhus. Det var inte lätt har vi förstått, men det var roligt. Allra roligast tyckte Oscar var att lägga på alla nonstop på taket. Jag tror nog att några stycken slank ner i Oscars mun. Och så är julgranen klädd. Lite Piff och Puff-stil och ungefär som ifjol, men själva granen är mycket finare i år. Igen, jag älskar jul, och det allra bästa med den är att alla i familjen uppskattar den så mycket som jag gör. Och då handlar det verkligen inte om klappar utan att få känna sig älskad av nära och kära. Det är definitivt prio ett. 

 

Oscar: först ska glöggen uppvärmas innan granklädningen



Fotograf: Oscar



Oscar: Först ljusslingor, sen glitter sen....



....kulor..



..och så istappen.



Vår julgran 2009

 

Och så överraskade M med en ljusslinga ute i trädgården....

Pepparkakhuset på Ryssängen

Min nya favorit: vättar från Åsas Tomtebod

Och så doftar det jul.....

Kram Miss husmor


Så där ja!

Julledigheten med den där nästan obligatoriska lärarförkylningen till trots njuter vi alla tre till fullo av tiden tillsammans och det är så vintrigt vackert ute. Vi bor ju som bekant alldeles bredvid skogen och det är nästan som en meditation att betrakta snöiga grenar från vardagsrummets fönster. Oscar har ritat till tomten. Han räknar med hjälp av sin spiderman chokladjulkalander dagar tills tomten kommer. Han har förstått att man bara fick öppna en lucka och äta endast en chokladbit varje dag. I morse utbrast han: BARA fyra dagar kvar!

Chokladkola har tillagats i köket igår. Lagom seg och god! Gravat lax i morse. Ingen stress här inte. Och det viktigaste är att julgranen är inköpt! Den står faktiskt i vardagsrummet alldeles framför mig. Till min lycka. Vi väntar tills det mörknar, och med juldoftande glögg i våra muggar ska vi klä på den. En bild på årets gran utlovas på bloggen.

Koziol gör roliga grejer. Lite retrokänsla får man när man tittar på deras produkter. Till exempel en våningsfat som jag tittat på länge men aldrig stoppat i min shoppingbag. Röd ska det vara, även om det finns i många andra fina färger, men i mitt hem så passar den där röda allra bäst. Visst, juligt just nu, men även övrigt av tiden på året. För några veckor sedan kom en vän hem till oss med den. I röd. Va? Visste hon?

Hur som helst så är våningsfaten perfekt för servering av småkakor, praliner, frukt och andra delikatesser. Man kan också ta isär i flera delar för att bygga ett mindre fat, eller för förvaring.



Kram Miss Koziol


Världens bästa yrke?

Den senaste tiden har det kommit ett gäng "gamla" elever och hälsat på, och det är alltid lika kul! Eller så har man träffat dem på annat håll. Ni är varmt välkomna, så! Och så har man en mycket trevlig lärarkandidat som också råkar vara en gammal elev här hos oss. Det är ju en vanlig företeelse i en liten värld som vår att man råkar på varandra relativt ofta, men som min mamma alltid sagt: man ska alltid sköta sig för man vet ju aldrig vem man talar med.
Jag återvände ju själv till min gamla skola som nyexaminerad lärare, så det var nog tur att jag skötte mig ganska bra på gymnasiet för jag anade aldrig att min religionlärare en dag skulle bli min chef.

Tänk... När man är 67(-isch) och går i pension, hur många människor kommer man inte att ha lärt känna då, tack vare sitt yrke?

Det är ju helt galet..

Nu tillbaka till rättningen.

Kram Lärarinnan

December

Ja. Tiden går ju fort. Jul snart här. Till min och Oscars stora glädje. Och faktiskt till Marcus också. Äntligen!

Jag vet inte om det har med åldern att göra. Men julpyntandet startade redan i onsdags. Det vill säga tidigare än någonsin. Åtminstone i tankarna. Marcus börjar faktiskt gilla julen riktigt mycket, men tycker jag var tokig som började fundera redan då. Nåväl, när Marcus fiskade i söndags var det ju fritt fram att göra en djupdykning ner i kartongerna märkta jul, och pyntade. Jag har deklarerat för Marcus att jag tycker det är dags för våra träd i trädgården att uppleva lite ljus och jul. Alltså införskaffa ljusslingor och klä runt trädgrenarna. Marcus har inte uttryckt ett ja men inte ett nej heller.

Julgrandiskussionen har redan startat. Det blir i allafall inte julgraninköp så sent som den 23:e, men inte heller så tidigt som vid tredje adventen som är min utgångspunkt vid förhandlingen.

Jag har inte visat någon bild från Japan. Det är lite svårt i och med jag fotograferade det mesta i tjänsten, och på de flesta bilderna kan man se skolungdomar, antingen våra eller japanernas, så det kan man inte visa offentligt, men några sk. ego-bilder går ju i och för sig att visa. Ja, jag kan summera så här väldigt kort och enkelt: en mycket intressant och minnesvärd arbetsvecka. En verkligen fin förmån att få se så mycket genom sitt jobb. Really!


Alexandra efter den långa flygresan



Alexandra tolkar


Alexandra klädd i kimono (mannekängar för grabbarna!)


I himmelriket!


En kär återträff, jag och Yasu efter 7 år!


Alexandra dokumenterar och filmar


Alexandra med egenvikta Origami

Origami kommer av de japanska orden oru, som betyder "att vika", och kami, som betyder "papper". Man kan vika alla möjliga sorters figurer, t ex geometriska former, djur eller askar. Tranan sägs även ha speciella krafter. Viker man tusen tranor så går ens önskan i uppfyllelse. Man kan ge tusen tranor till någon som är sjuk för att den ska bli frisk fortare. Tranan är även en fredssymbol. Mängder av tranor las i fredsparkerna i Hiroshima och Nagasaki som en påminnelse om atombomberna.

Kram Miss Trana

 

 


Umbrella in Tokyo

Lite rapport kommer nu sa har sent, men jag ar fortfarande i hogvarv, sa en liten stund behover jag for att varva ner och knappast ar dataskrivande en bra metod till det, men nagra ord ska jag trots allt knappa in pa bloggen.

Vi har som jag tidigare namnt ett mycket tufft program, och det kanns, samtidigt som det ar en otrolig chans att fa se sa mycket pa sa kort tid. Imorgon ska vi besoka femte skola pa fem dagar. Tokyo har 9 dovskolor och ett universitet for dova sa jag kan nog pasta att vi har fatt en mycket bra bild over hur pedagogiken och dovundervisning ar har i Tokyo. Vi besokte en forskola och grundskola igar och det var riktigt roligt att se smabarn, det var en privatskola som helhjartat satsar pa tvasprakigheten och det var riktigt harligt att se smabarn vifta med sina sma hander och vara sa nyfikna pa oss. Jag saknade forstas min egen Oscar extra mycket nar jag satte ner och forsokte prata med en trearing.

Och igar var jag tillbaka i himmelriket. Sjalvklart tog jag sushi igen pa ett japanskt bad, och dar var upplevelsen nagot alldeles extra. Varma vatten med olika halsobringande ting i olika sma bassanger. Eleverna njot lika mycket som vi, efter milslanga promenader fran olika tunnelbanestationer och skolor.

Det gar jattebra for paraplyfabrikerna i Japan. Varenda en har paraply nar det regnar. I olika stilar och farger. Och det till och med finns paraplystall overallt dar man kan stalla sitt paraply nar man ankommer till en offentlig plats. Och sa finns det inneskor pa restauranger och skolor vilket kan vara lite markligt men vi finner ocksa lite noje i att folja deras satt att leva. Ta av skorna och satta pa sig tofflor. Fast vara killar har lite problem da de inte kan hitta ratt storlek eftersom japanerna har ratt sma fotter. Men de klar sig otroligt bra. Kostym for det mesta. Och att aka tunnelbana pa morgonen ar i och for sig en upplevelse. Man tror alltid att man aldrig far plats med sin egen kropp men det lyckas alltid varje gang. Jag lovar, vi blir ordentligt korvstoppade i vagnarna.

Och du, JK, jag har hittat din tomte i ar. En japansk,liten och fulsöt, nar jag sag den, sa var det sa mycket JENNY i den. Du far den per post inom snar framtid, lagom till forsta adventen!

Nu borjar jag bli trott. Finemang, kanske dataskrivande anda fungerar?

Stor kram till er och speciellt till lille Albin!

Kram ぉヴぇ




Jag ar overvaldigad och glad!

Valkommen Albin Eric Korneliusson! Lyckan var enorm nar jag antligen mottog nyheten har i Tokyo! Ofattbart roligt att Oscar fatt en kusin! Jag langtar tills jag far se underverket!


Underbart sot!

Annu en dag har passerat. En mycket lang men handelserik dag. Vi besokte en nationell dovskola med forskola, grundskola och high school pa ett och samma stalle. Dar traffade jag Yasu, som jag larde kanna pa Gallaudet och det blev verkligen en kar atertraff! Han ar larare idag och vi redogjorde vad vi har gjort i sju ar, da det var sist vi sags och da var det faktiskt en hel del jag hunnit med. Vi, larare och elever hade mycket intressanta diskussioner med japanerna, om levnadsatt, varderingar, traditioner och framforallt om dova, tvasprakighet och mojligheter i Japan och Sverige. Fler erfarenheter har packats i ryggsacken.

Och ikvall var jag i paradiset. Jag at veckans dyraste middag. Sushi. Fantastiskt gott, det marks att ravarorna ar valdigt farska, men jag tycker inte vi behover skammas i Sverige. Och jag tycker fortfarande Mauros restaurang i Los Angeles ar den allra, allra basta!

Nu vantar sangen, och mina fotter varker.

Och ikvall ska jag dromma om lille Albin! Du ar sa valkommen!

Kram "Moster"






Att utratta sina behov i Tokyo

ar hogst intressant. Nar man satter sig pa toalettstolen kan man trycka pa sprutande varmt vatten rakt upp och renar om man vill. Eller sa kan man valja spray, som sprejar vatska hela baken och laren. Sen kan man ocksa trycka for blasning. Lyxigt. Eller?

Min slutsats: en mycket intressant erfarenhet.

Mina fotter varker. Kanske borde jag satta pa mig stodstrumpor aven idag? Det har varit en valdigt lang dag som borjade med en raketsnabb frukost vid 7. Klockan ar nu 23, och vi kom nyligen tillbaka fran Tsukuba university dar vi tillbringt hela dagen och traffat dova studenter och larare. Ett mycket intressant besok. Man kan notera att det finns manga saker som vi ar battre pa i Sverige, medan vi ar chanslosa vad galler teknologin. Vi deltog en mcyket intressant tecerenomi som japanerna ar valdigt stolta over. Teet smakade annorlunda, men det var stamningen och deras satt att servera te som var valdigt kulturellt och vackert.

Och jag neg hela dagen idag ocksa.

Imorgon hoppas jag pa sushi. Ska forsoka styra mitt lunchval. Besok pa en dovskola och den gamla delen av Tokyo som heter Edo star pa programmet.

God natt mitt folk.

Kram Miss あぇぁんdら

Destination Tokyo

Hej!

Har kommer en halsning fran Japan. Forsta intrycket var att vi kommit till en mycket artigt land. Jag har borjat niga och boja mitt huvud. Jag kanner mig mycket artig. Det basta av allt ar att jag har kommit till sushins hemland. An har jag inte fatt smaka pa sushi, men mycket snart....

Nu ar jag groggy efter en mycket lang resa, men jag maste tala om att mina stodstrumpor har betjanat mig mycket val.

Nu blir det lite somn innan en mycket intressant och annorlunda arbetsvecka borjar.

Ma val mitt folk!

Hatten av!

Kram miss Japan


Dagens konstaterande

Fint.

Jag ska inneha sittande ställning ett halvt dygn på lördag och tänkte att eftersom jag nått en aktningsvärd ålder och varit gravid ska jag då vara förberedd genom att införskaffa stödstrumpor till en lång flygresa. Sista gången jag flög fick jag elefantfötter. Det måste bero på dessa två ting. Någon annan bättre förklaring till denna åkomma kan jag inte finna.

Ok.

Hittade ett par svarta knästrumpor på apoteket i min storlek. Väl hemma läste jag på förpackningen. Ah. Det ska finnas med två olika bredder. Det är ganska känt att jag har megastora vader. Okvinnliga sådana dessutom. Jag förstod att jag tog fel. Läste vidare på förpackningen där det även fanns en tabell över mått på ankelns minsta omfång och även vadens största omfång.

Ah.

Inte ens med den större bredden till den storlek jag behöver räcker. Vidare läser jag längst ner på förpackningen att vid stora avvikelser får man ta strumpa med öppen tå.

Ok.

Jag behöver inte vara sexig på planet, men det här känns väldigt roligt. Jag funderar på om inte mina okvinnliga vader är mer funktionshandikappat än min dövhet?


Kram Miss Stödstrumpa

Me love dolphins

Att simma med delfiner har varit min tonårsdröm. Jag beundrade dessa djur, skrev om delfiner i mitt specialarbete på gymnasiet och i samband med detta fick jag en exkulsiv intervju med Mats Amundin som var delfinforskare på Kolmården. Tatuerade till och med delfin på japanska (tecken) på min rygg. Ja där ser man. Hur vuxen jag än är nu så tycker jag fortfarande det är roligt att titta på delfiner, och nöjet blir ju bara större när man har barn med i sällskapet.

förväntansfulla åskådare på delfinariet


Delfinen Flip i action

Kram Miss Delfin


Inte så värst barnvänligt på Kolmården

Härom månaden var vi på Kolmården en härlig septemberlördag tillsammans med vår andra familj, Landströms och spanade på djur. På vägen dit frågade jag Oscar vad han ville titta på. Han svarade:

-BRUN HÄST och VITT FÅR.

Jo, det finns nog, men vi kommer att få se lejon, delfiner och massa spännande djur. Exotiska djur med andra ord.

-BRUN HÄST VILL JAG SE.

Mmmm..... men här var vad vi fick se.



Kanske är det Nelson?


Kram Miss Noshörning

Spindelmannen 3 år

Vi har spindelmannen härhemma. Han klättrar, hoppar och springer. Med dräkten så får man göra det, menar lillgrabben. Han fyllde tre år i måndags och en födelsedagspresent från oss var en spindelmandräkt. Vi trodde aldrig det skulle bli enormt populärt hos treåringen. Nu i dagarna använder han dräkten och bär den med en stor stolthet. Han har faktiskt inte sett spindelmannen, men vet ändå att han är en hejare på att klättra. Hans stora idol just nu.


frukost i sängen

Ett paket till att öppna



Den nya spindelmannen

I söndags firade vi Oscar här med fika, givetvis med mormors tårta. I måndags, på den riktiga födelsedagen tog jag och Marcus ledigt från jobbet och njöt dagen med Oscar. Han fick bestämma vad vi skulle göra och föga förvånande var det när han genast föreslog fika på Fröken Brogrens, ja var annars?




Vår älskade son, Oscar Edwin Marcus Royal!

Kram Spindelmannen


 

 


världens djupaste soptunna

Jag har ibland undrat om jag någon gång kommer att hamna i någon komisk situation och sedan förstå att jag blivit fångad av en dold kamera. Kolla på denna film! Ok, det visas bara på nätet, och det var inte så pinsamt, dessutom förstod vi att det måste vara något sådant. :-) men visst var det en bra idé och tack vare Thomas har jag upptäckt en rolig hemsida: www.kossan.se. Kika gärna dit!

Kram Miss soptunna

Och så ett sjukt inlägg...

Hostar och kraxar och är inte undervisningskapabel idag och så har jag tyvärr fått ställa in. Hatar att göra det, men idag har jag inget val. Och så ska ett PM inlämnas denna vecka (läser folkmordhistoria på tisdagar) och så har jag lite redigeringsjobb att göra. Visst. Och för att inte tala om en hel del elevredovisningar jag missar och ett viktigt möte imorgon (kanske, kanske jag kan?). Men mannen släpper inte iväg mig idag. Inte en chans.

Så nu ligger jag nedbäddad i soffan med en kopp te med honung och skall försöka vila bort eländet.

Jag bara måste.

Kram Miss sjukling

Ett litet lyckoinlägg

Det här är bara ett litet lyckoinlägg över världens finaste och snällaste son. Han har blivit så klok och stor och varje dag baxnar vi över hans finurliga funderingar, eller över att han lägger ett nallepuhpussel på ett nafs eller hips vips tittar en djupt i ögonen och säger:

-VET DU MAMMA DU BÄST. 

Tror ni att jag smälter? 

Häromveckan kom glassbilen igen. Oscar blev alldeles utom sig och sprang och ville vi skulle ut och köpa. Jag försökte förklara att vi redan har mycket glass i frysen. Men det verkade inte hjälpa så jag sade:

-MAMMA OCH PAPPA HAR INGA PENGAR HEMMA.
-NÄHÄ, VI GÅR TILL TONY OCH LÅNAR PENGAR! NU! (Tony är vår snälla granne)

Jag stirrade. Vet han redan om fenomenet "låna pengar"?

Och fortfarande får jag gräva ner näsan där i nacken och sniffa på honom som när han var riktigt liten. Jag tror vi alla föräldrar känner likadant - han är det bästa som någonsin hänt oss. Nu mäter han nittiotre centimeter, är snart tre och väger drygt femton kilo. Det är kärlek det!


Kram Miss Förälder

Grattis mormor 70 år!

Mycket god mat och firande i helgen. En uppdatering från firandet kommer senare.


Mamma och jag

Grattis!

Kram Alexandra, Marcus och Oscar

 

 


Tidigare inlägg Nyare inlägg