Funderade på att strejka och stanna i sängen, men när Marcus drog Oscar till sängen och då satt Oscar med sitt största leende bredvid mig, så glad att se mamma. Då smälte jag och trots tröttheten var det inga problem att stiga upp och fixa frukost, vika tvätten, leka med Oscar och nu snart fixa lunch. Ska jobba i eftermiddag, men det känns inte alls svårt. För det är fredag. Idag. Snart helg.
Oscar har slagit sig ordentligt i näsan när han ramlade rakt mot soffbordskanten. Ett ordentligt blåmärke vid näsan och den är lite svullen. Ont i hjärtat, vi vill ju kunna skydda honom från farligheterna, samtidigt som det nog är oundvikligt att man måste lära av diverse misstag och på så sätt lära sig hur världen är. Den är hård ibland. Ja det är så det....

Trevlig helg,

kram fredagskvinnan

Det var ett tag sedan jag bloggade sist. Här rullar livet på och jag njuter av höstens starka färger och det skiftar så underbart nu. Gillar när det finns lite grönt kvar som en vacker kontrast och en bevis på att vi har tydliga årstider.

Överraskningen på vår 6 årsdag var lyckad. Jag var faktiskt gråtfärdig när vi lämnade Oscar hos Nygårds, även om jag visste att Oscar skulle få det riktigt bra hos dem, men det var ju första gången som vi lämnade honom för en hel natt. Att vara mamma innehar starka känslor, samtidigt som jag är glad att jag kunde koppla av ordentligt och njuta av att bara vara med Marcus. Längtan efter Oscar var stark dagen efter och det var riktigt, riktigt, riktigt skoj att få massor med pussar när vi kom tillbaka. Oscar var speciellt förtjust i Tomas och diggar honom riktigt mycket.
Kurs i praktisk choklad, frossa, båttur, delikatessmiddag och hotellnatt var för mig en fantastisk kombination.

Oscar går och går omkring och börjar bli mer stadig i själva gåendet. Otroligt! Imorgon är han 11 månader. Jag vet att jag redan sagt det många gånger, men tiden går verkligen fort när man har barn, bokstavligen talat. Både jag och Marcus konstaterar varje dag nu att vår Oscar nu är en P O J K E, inte en baby längre. 

Jag har många vänner som är gravida nu och jag myser verkligen att vistas omkring dem- det är otroligt, otroligt vackert att vara gravid och jag ser fram emot ännu en graviditet till, gärna tredje också, men M har sagt stopp efter nummer 2. Det är magfinikt hur kroppen egentligen fungerar och ja... jag myser helt enkelt med tanken och känslan att vara gravid. Men först ska vi bara njuta av Oscar!

Kära läsare,

idag, 10 september, för en stund sedan såg jag och Marcus Oscar Edwin Marcus Royal ta några steg alldeles själv. Och han kunde upprepa det flera gånger. Det är alldeles speciellt att se sitt eget barn göra något så stort första gången. Vilken känsla! Oscar är verkligen inte en baby längre utan en liten pojke! Nu gäller det att ha ögonen öppna HELA TIDEN för det händer saker väldigt FORT.

Kapsmiddagen, den elfte, blev lyckad med mycket god mat. Till förrätten serverades rostbiffsallad med haricots verts, alfalfagroddar och en väldigt god dressing bestående av apelsin, rödvinvinäger, lite senap och kryddor. Efter att rätten avnjutits kom spänningen i form av en soppa men inte vilken som helst. Bouillabaisse heter rätten med utsökt blåmusslor, lax, bergtungafiléer, tigerräkor och torsk i en fantastisk blandning. Mycket saffran, vitlök och vitt vin ingick som huvudingredienser. Soppan serverades med två såser, aioli och parmesankräm.
 

En delikatess!

Sedan kändes det helt rätt att avsluta middagen med vitchokladmousse med en klick hemlagad hallonsås. Helgen avrundades sedan med trevlig promenad, sen lunch, fika och finnkampen med två goa vänner så jag är mer än nöjd med veckoslutet!

Ikväll gör jag comeback på innebandyplanen. Tyvärr har jag inte joggat någonting alls sedan vi kom tillbaka till Örebro så det känns lite som om all löpträning jag lade i somras går till spillo. Fast det kanske man inte ska tänka så, för det var ju skönt att träna och röra på sig lite så jag ska nog vara optimist ändå. Jag är glad för en regelbunden träning som innebandy kommer att ge mig med två träningspass varje vecka. Så, ÖDIBF, här kommer jag!

På fredag firar jag och Marcus vår 6 årsdag. I fjol var det jag som ordnade och det blev en hotellnatt under vattnet i Västerås, Uttern Inn och jag fick verkligen konkurrera mig med fiskar för att få Marcus uppmärksamhet och det var riktigt svårt. Nu i år är det Marcus tur, och jag vet ingenting vad som händer på fredag. Är Oscar med oss? Kommer vi att åka från Örebro? Sover vi borta eller? Ja, det är många frågor, men Marcus läppar är förseglade. Eller rättare sagt är hans händer bundna.

Kram Miss Blåmussla

Hej!

3 september och det känns redan höst. Vantarna var till min sttooorra räddning i morse när jag cyklade till jobbet. Jag som bara slängde ett par i väskan och tänkte bara att det är bra att ha dom i väskan ifall jag skulle behöva i slutet av månaden typ.

I tisdags klappade Oscar sina händer själv och tyckte det var så roligt. När vi klappar händer så sätter han genast i gång och kan klappa om igen och igen. Klockan och hund är de två nya tecken han tecknar själv. Sedan står han rätt stadigt utan stöd, så mycket har hänt. Hoppsan, jag höll på att glömma att rapportera en sak jag länge väntat på! Tanden, eller rättare sagt TÄNDER är äntligen på väg. Fyra tänder syns, två på överkäken och två på underkäken. Normalt, ja vad är normalt egentligen, men för de flesta brukar man få två på underkäken först, men det är ju lika bra att få dom samtidigt. Jag trodde det skulle vara jobbigare när tänder kämpar för att komma upp och ner men Oscar är glad för det mesta. Nu i dagarna har han blivit lite förkyld, men energin har inte tagit paus.


Sist, men inte minst så har datorn anlänt till min stora glädje. Mycket kvar att lära dock, men hittills har det känts suveränt. Imorgon mammaledig. Härligt!

Kram Septemberkvinnan