Oscar fortsätter att experimentera mat. Han är väldigt nyfiken på allt. I fredags skulle han ha marmelad på sin leverpastejsmörgås. Det fick han till hans stora belåtenhet. Igår var det kaviar på leverpastejsmörgåsen som gällde och han var lika nöjd.
 
Vi for till Helsingfors och det var angemänt och trevligt. Buffén på båten motsvarade inte mina förväntningar alls, men köttmiddagen i lördags var verkligen en delikatess med mycket gott vin så det blev ändå en perfekt avslutning på resan. Helsingfors som stad tycker jag är ganska trist och har ingen charm på så sätt som Stockholm och Köpenhamn bjuder, då till exempel vissa kvarter känns som betongblockar. Det finns förstås några vackra och gamla hus där och där.  Det var hur som helst med nöje att besöka en "ny" stad även om jag varit där ett par gånger tidigare. Lite shopping, lunch och öl blev det till hela sällskapet. Vi försökte lära Oscar att spårvagnen inte är samma sak som tåg och till slut tecknade han SPÅRVAGN på sitt eget vis (nyper på kinden).

Oscar härmar jättemycket nu. Han måste äta precis samma mat som vi, och häller vi i den extra starka dressingen ska han absolut ha också. Vi försöker lura honom lite genom att behålla locket på och hälla lite i tallriken. Men han genomskådar oss direkt. Pekar och tecknar "MER". I morse fick han några vindruvor, något han verkligen älskar. Jag tog några klick Kalle Kaviar på min macka. Då skulle Oscar ha kaviar också. Jag frågade om han skulle ha smörgås också. Nej svarade han. På vindruvor. Han pekade på vindruvorna, sedan på Kalle Kaviar och menade att jag skulle lägga lite kaviar på vindruvorna. Nä svarade jag. Menar du att jag ska ta Kalle Kaviar på vindruvan? JA, och så nickade han ordentligt. Han upprepade flera gånger, och till slut tänkte jag att det kanske var bäst att låta honom pröva. Sagt och gjort. Han blev så glad och nickade igen. Sedan tog han vindruvan i munnen och tecknade GOTT. Jag sneglade på honom och undrade om det verkligen var gott.

- MER, MER. Han pekade återigen på vindruvorna och Kalle Kaviar och nickade.

Vindruvor och Kalle Kaviar. En unik kombination, eller hur?

I helgen blir det Helsingfors med farfar, Brittmarie och fastrarna Jessika och Susanne med två döttrar, Sara och Annie. Hoppas på soligt väder och mycket god mat!

Trevlig helg!

Kram Miss Kaviar

Hej igen,

det har gått ett tag sedan jag bloggade sist. Mycket har hänt. Fullt upp på jobbet, och här hemma utvecklas Oscar extra mycket nu språkligt sett, men tyvärr också i klättring. Han har fått ett litet, men tydligt blåmärke på pannan efter ett fall på dagis. Han busar gärna mycket, och försöker tänja på våra gränser. Ibland kan jag känna att han försöker linda mig runt sitt lillfinger genom att teckna KAKA, KAKA och pekar på skåpet där han vet kakorna finns. Ja svarade jag, rätt. Stopp, han kan ju inte käka kakor hela tiden och då säger jag nej. KAKA, KAKA. Nej.

Han har bytt säng. Vi har köpt en vanlig säng till honom förra helgen på Ikea och sängbyte var för oss ännu ett tecken på att vår pojke har blivit stor. Givetvis var det spännande för honom och vi turades om att lägga tillsammans med honom. Han ville förstås ut och leka i sitt rum, men vi fick hålla honom kvar i sängen och i början tog det nästan en timme innan vi fick honom att somna. Idag tog det femton minuter, så nog har han blivit hemmanstadd i sin nya säng nu.

Vi var på föräldramöte i onsdags. Vårt första, och inledningsvis visades det en film om våra barn på avdelningen, de hade filmat barnen i olika aktiviteter både inomhus och utomhus. Titta, det är ju Oscar där.. Och där... Det är faktiskt rätt roligt att se vad de gör på dagarna, och att de dokumenterar digitalt gör ju det möjligt för oss att få lite inblick i verksamheten. Ok, de försöker skriva och tala om vad man gjort, men det är förstås inte samma sak som att se live.Sedan var det lite diskussioner om barnuppfostran och information. Pia var hemma med Oscar och fick prinsen i säng och möttes av John Blund fortare än vi någonsin lyckades med tills idag.  

Jag drömmer fortfarande om det runda vita bordet. Och min kompromiss ser ut så här: Vitt runt bord, fyra svarta stolar och en röd lampa från IKEA. Har framlagt mitt förslag till Marcus och betonade att det verkligen är tufft, färgstarkt och inte bara vitt. Men han skakade på huvudet. Jag tror det är för att vi fick en elräkning med siffror vi trodde inte var möjligt på en sådan räkning för en månad. Host, host. Ja, det var nästan som en chock. Host. Men bergvärme är på väg, på riktigt. Snart är alla papper som behövs före borringen på plats och då hoppas jag att det är ett rätt beslut och räddningen på vår ekonomi och då kanske jag får mitt drömkök....

Vet ni vad vi gjorde ikväll? Vi grillade för första gången på vår trädgård. Vilken känsla! Och definitivt ett härligt vårtecken. Och Oscar plockade blommor till sin mamma. Gulligt, även om det var utan skaft.