Ödets ironi
Vad är detta? Precis lagom när vi passerat 48 timmarsgränsen slog han till. Igen. Och det var ingen spottloska vi pratar om. Inte. Vi till och med lämnade honom hos vänner för att komma iväg och träna en stund igårkväll, jag och Marcus. Oscar var så glad att få slippa hemmet ett tag och var hur pigg som helst. Nu känner vi oss väldigt dumma. Tänk om han ändå hunnit smitta familjen som bara ville vara snälla och ställa upp för oss?
Han verkar verkligen inte sjuk däremellan alla spyor, har hur mycket energi som helst och äter normalt, så jag börjar fundera på om det är något han inte tål, eller så är det någon bakterie som spökar hos honom. Normala magsjuka människor brukar verkligen inte vara sugna på mat, eller hur? Jag tänkte det kankse var annorlunda hos barn men där har jag kanske fel? Ni förstår, vi har verkligen varit förskonade från sånt. Jag umgicks med två vänner i lördags och bland alla samtalsämnen vi hade kom vi in på VAB, barnsjukdomar och kräkningar. Jag deklarerade bara så där, utan skryt, att Oscar verkligen varit ett friskt barn. Det är så sällan vi måste "vabba", och sen vad gäller kräkningar sade jag något i stil med att jag nästan inte vet vad det är eftersom Oscar nästan aldrig behövde göra det. Det var ju sant tills....Så, vad är detta? Vill någon straffa mig för det? Är det ödets ironi?
Kram Miss Tvätterska
Han verkar verkligen inte sjuk däremellan alla spyor, har hur mycket energi som helst och äter normalt, så jag börjar fundera på om det är något han inte tål, eller så är det någon bakterie som spökar hos honom. Normala magsjuka människor brukar verkligen inte vara sugna på mat, eller hur? Jag tänkte det kankse var annorlunda hos barn men där har jag kanske fel? Ni förstår, vi har verkligen varit förskonade från sånt. Jag umgicks med två vänner i lördags och bland alla samtalsämnen vi hade kom vi in på VAB, barnsjukdomar och kräkningar. Jag deklarerade bara så där, utan skryt, att Oscar verkligen varit ett friskt barn. Det är så sällan vi måste "vabba", och sen vad gäller kräkningar sade jag något i stil med att jag nästan inte vet vad det är eftersom Oscar nästan aldrig behövde göra det. Det var ju sant tills....Så, vad är detta? Vill någon straffa mig för det? Är det ödets ironi?
Kram Miss Tvätterska
Tillbaka....
....till ruta ett.
I lördags kräktes Oscar lite, och sedan natten till söndagen, men var hela tiden vid gott mod. Han var också relativt pigg och energisk, men vi tog som en ren försiktighetsåtgärd och såg till att han kunde vara hemma igår med mormor medan vi arbetade. Man brukar önska på dagis att man ska vara hemma med barnet i minst 48 timmar efter sista kräkningen. Sagt och gjort, och vi gjorde bedömningen vid middagen igår att Oscar var redo för dagis igen. Trodde vi.
Vid läggdags så var det dags tyvärr. Och det ordentligt. Det bokstavligen sprutades till alla håll. Mina händer spretsade till alla håll och jag visste ögonblickligen inte vad jag skulle göra. Men när det var över så fick han bada till hans stora glädje. Efter badet var han som vanligt igen och frågade efter choklad. NEJ. Men det fick bli lite blåbärsoppa och banan istället.
Nu tittar han på Nicke Nyfiken och jag och Marcus ska avlasta varandra idag med våra lektioner och uppdrag så det ska nog gå bra.
Nu är det 36 timmar kvar. Typ.
Kram Miss Städerska
I lördags kräktes Oscar lite, och sedan natten till söndagen, men var hela tiden vid gott mod. Han var också relativt pigg och energisk, men vi tog som en ren försiktighetsåtgärd och såg till att han kunde vara hemma igår med mormor medan vi arbetade. Man brukar önska på dagis att man ska vara hemma med barnet i minst 48 timmar efter sista kräkningen. Sagt och gjort, och vi gjorde bedömningen vid middagen igår att Oscar var redo för dagis igen. Trodde vi.
Vid läggdags så var det dags tyvärr. Och det ordentligt. Det bokstavligen sprutades till alla håll. Mina händer spretsade till alla håll och jag visste ögonblickligen inte vad jag skulle göra. Men när det var över så fick han bada till hans stora glädje. Efter badet var han som vanligt igen och frågade efter choklad. NEJ. Men det fick bli lite blåbärsoppa och banan istället.
Nu tittar han på Nicke Nyfiken och jag och Marcus ska avlasta varandra idag med våra lektioner och uppdrag så det ska nog gå bra.
Nu är det 36 timmar kvar. Typ.
Kram Miss Städerska
Oscar och sushi
Måndag igen. Men inte vilken måndag som helst. Helgen har varit så bra att det känns lätt att välkomna en ny vecka. Helgen inleddes med en mysig japansk middag hemma med hemgjorda sushi. Rätten är så rolig att göra dels för att Marcus absolut vill vara med och laga dels för att det är så roligt att experimentera nya rullar (maki) eller Nigiri. Och i fredags utökades sällskapet i köket med lillgrabben. Oscar ville förstås vara med och hjälpa till. Han rullade egna nigiris och lade på några fiskbitar och sade att han också skulle äta dom.
Oscar: Äntligen sushi!!
Jag har läst om att småbarn bör ej äta sushi eftersom det innehåller listeriabakterier som kan skada barnets immunförsvar särskilt de som är små. Därför brukar man rekommendera att barnen inte ska äta förrän de är 8-9 år gamla. Dock har man betonat att det inte är något problem att servera sushi till små barn om man verkligen vet att råvarorna är riktigt färska. Vi är dock lite försiktiga samtidigt som vi också uppmuntrar honom att smaka och njuta av vad världens mat har att erbjuda.
Igår kom mormor, och då passade jag och Marcus på att träna ihop ( för första gången på mååånga år!) och det var riktigt kul. Jag har äntligen kommit igång med träningen och kan nu deklarera att jag tränat på gym tre gånger förra veckan. Tyvärr är jag en sann "periodare", men har ändå som målsättning att göra det till en regelbundhet på 2-3 gånger varje vecka. Jag har förstått att det inte räcker längre med att bara lyfta sitt lillfinger, och åldern börjar också ta ut sin rätt så om man vill orka med roliga saker i livet och kunna använda samma jeansbyxor man har i sin garderob måste man helt enkelt lyfta baken och jobba. Nu är det muskler, svett och tårar som gäller. Jag vill dessutom genomföra vasaloppet, vansbrosimmet och lidingöloppet någon gång i livet. Vättern runt på cykel finns redan på min meritlista även om det var ett mycket galet lopp som slutade med att jag fick betala ett ganska högt pris för mina onda knän. Men jag gled iallafall i mål. Jag måste nog vara rätt galen. Och är det fortfarande.
Kram Miss Galen
Oscars tankar om pengar och tecken
Några veckor före jul kom farmor på besök och fyllde vår frysbox med bullar i massor. Fantastiskt, för jag älskar att kunna bjuda på hembakat och det har vi kunnat göra ett bra tag. Fast nu får man nog skynda lite för jag tror att boxen börjar gapa tom nu tyvärr. Farmor passade då på att ge Oscar pengar i julklapp, så att vi kunde handla något han behöver eller sätta in på hans konto. Oscar förstod genast att en femhundralapp var pengar. Han tog den och tecknade
"JACKA MÖSSA SKOR KÖRA AFFÄR KÖPA MAT".
Va! Det var hans längsta mening på teckenspråk! Han menade att vi skulle ta på oss skorna, jackorna och köra iväg till affären och handla mat. "Åh, Oscar, det var verkligen generöst tänkt, men pengarna är dina" försökte vi förklara för honom. Men han gick med bestämda steg mot dörren. KÖPA MAT.
Det har hänt otroligt mycket med Oscars teckenspråk under julledigheten tycker jag. Förut tecknade han alltid vissa tecken med bara ett pekfinger, när det i själva verket skall vara båda pek,- och långfinger i utförandet av tecken t.ex. SITTA, TITTA, HÄST och GÅ. Jag har aldrig strävat efter att rätta honom utan bara visat i förbigående hur tecken ska vara, när jag upprepar vad han just sagt eller ansluter till hans berättelse. Plötsligt tecknar han rätt, bara så där en dag, och det är oerhört intressant att se, för nu har Oscar blivit mer medveten om olika handformer, rörelser och lägen. Jag tror att vissa handformer är svårare än andra för små barn, och de har heller inte förmåga att riktigt avbilda sig själv i förhållande till andra. Till exempel tecknade han alltid sitt persontecken på halsen, dvs handformen och rörelsen var rätt, men placeringen alltid vid halsen istället för munnen. Samma sak här, bara plötsligt en dag gick det upp för honom att det ska vara vid munnen och sen dess har han alltid tecknat OSCAR vid munnen.
Han intresserar sig nu för siffror. Dock är siffrorna 2, 3 och 8 svåra att teckna tycker han. Vid siffran 10 försöker han alltid hjälpa till och böja upp lillfingret och när det inte riktigt vill räcka upp ordentligt börjar han skratta åt eländet. Det är så gott att se att han har humor i sådana lägen.
Idag fick Marcus hem filmen från hans fisketur i Norge. Givetvis ville han genast visa den för mig och Oscar när han fångade en stor lax. Det var inte svårt att se vilken entusiasm han hade när han fick napp. Det hördes dock "NEEJ FAN" från filmen (Marcus röst) och då var Oscar inte sen att härma. Han ropade "neeej fan" flera gånger ikväll. Vi valde att inte dramatisera det hela utan lät det vara för den här gången. Marcus sade att han i fortsättningen måste vara försiktig, för även små grytor har små öron.... Och ögon....
Idag är en historisk dag Det måste jag nämna, som till hälften är amerikanska. En dag många kommer att minnas som hoppets och glädjens dag. Idag svär Barack Obama eden och blir USA:s nye president. Jag kommer med stort intresse att följa hans arbete. Synd jag inte undervisar samhällskunskap för det hade varit kul med en extra bevakning, men jag gör det ändå.
Kram Miss America
"JACKA MÖSSA SKOR KÖRA AFFÄR KÖPA MAT".
Va! Det var hans längsta mening på teckenspråk! Han menade att vi skulle ta på oss skorna, jackorna och köra iväg till affären och handla mat. "Åh, Oscar, det var verkligen generöst tänkt, men pengarna är dina" försökte vi förklara för honom. Men han gick med bestämda steg mot dörren. KÖPA MAT.
Det har hänt otroligt mycket med Oscars teckenspråk under julledigheten tycker jag. Förut tecknade han alltid vissa tecken med bara ett pekfinger, när det i själva verket skall vara båda pek,- och långfinger i utförandet av tecken t.ex. SITTA, TITTA, HÄST och GÅ. Jag har aldrig strävat efter att rätta honom utan bara visat i förbigående hur tecken ska vara, när jag upprepar vad han just sagt eller ansluter till hans berättelse. Plötsligt tecknar han rätt, bara så där en dag, och det är oerhört intressant att se, för nu har Oscar blivit mer medveten om olika handformer, rörelser och lägen. Jag tror att vissa handformer är svårare än andra för små barn, och de har heller inte förmåga att riktigt avbilda sig själv i förhållande till andra. Till exempel tecknade han alltid sitt persontecken på halsen, dvs handformen och rörelsen var rätt, men placeringen alltid vid halsen istället för munnen. Samma sak här, bara plötsligt en dag gick det upp för honom att det ska vara vid munnen och sen dess har han alltid tecknat OSCAR vid munnen.
Han intresserar sig nu för siffror. Dock är siffrorna 2, 3 och 8 svåra att teckna tycker han. Vid siffran 10 försöker han alltid hjälpa till och böja upp lillfingret och när det inte riktigt vill räcka upp ordentligt börjar han skratta åt eländet. Det är så gott att se att han har humor i sådana lägen.
Idag fick Marcus hem filmen från hans fisketur i Norge. Givetvis ville han genast visa den för mig och Oscar när han fångade en stor lax. Det var inte svårt att se vilken entusiasm han hade när han fick napp. Det hördes dock "NEEJ FAN" från filmen (Marcus röst) och då var Oscar inte sen att härma. Han ropade "neeej fan" flera gånger ikväll. Vi valde att inte dramatisera det hela utan lät det vara för den här gången. Marcus sade att han i fortsättningen måste vara försiktig, för även små grytor har små öron.... Och ögon....
Idag är en historisk dag Det måste jag nämna, som till hälften är amerikanska. En dag många kommer att minnas som hoppets och glädjens dag. Idag svär Barack Obama eden och blir USA:s nye president. Jag kommer med stort intresse att följa hans arbete. Synd jag inte undervisar samhällskunskap för det hade varit kul med en extra bevakning, men jag gör det ändå.
Kram Miss America
En minnestavla
När Oscar döptes den 17 mars 2007 hade vi velat ge honom en minnestavla, men hittade ingen vi tyckte om. Traditionella minnestavlor av t.ex tenn tyckte vi inte om. Häromdagen hittade jag en skojig minnestavla på Isa form som jag föll för. Nästan två år sent, men inte försent. Vad tycker ni om den?
Det finns i tre olika färger och ansiktet på barnet anpassas till om det är till en tjej eller kille. På den här vi ser är ju till en tjej. Att det är fiskar som bubblar tror jag kan få Marcus att genast säga ja. Bra va? "Jag heter Oscar" vid den första bubblan hos barnet, "föddes 26/10 2006" säger den första fisken, "3030 gram tung" finns vid den andra bubblan och sista ska det stå "50 cm lång". Isas verk går verkligen hem hos mig och äger lyckligtvis en tavla "Casa de Royal" från henne som hänger vid huvudingången jag fått på min 30 årsdag från fyra underbara tjejer i mitt liv.
Nu ska jag göra lite nytta innan helgen börjar. Underbart! Trevlig helg!
Kram Miss Fisk
Det finns i tre olika färger och ansiktet på barnet anpassas till om det är till en tjej eller kille. På den här vi ser är ju till en tjej. Att det är fiskar som bubblar tror jag kan få Marcus att genast säga ja. Bra va? "Jag heter Oscar" vid den första bubblan hos barnet, "föddes 26/10 2006" säger den första fisken, "3030 gram tung" finns vid den andra bubblan och sista ska det stå "50 cm lång". Isas verk går verkligen hem hos mig och äger lyckligtvis en tavla "Casa de Royal" från henne som hänger vid huvudingången jag fått på min 30 årsdag från fyra underbara tjejer i mitt liv.
Nu ska jag göra lite nytta innan helgen börjar. Underbart! Trevlig helg!
Kram Miss Fisk
Året 2008
Jag föll ändå för frestelsen att skriva en årssammanfattning. Egentligen hade jag tänkt slopa det i och med jag skriver blogg och på så sätt finns det ju noterat om vad som hänt under 2008 även om det mesta är vad som hänt på det privata planet och mycket har ju handlat om Oscar. Men om man gör det till en vana kan det vara roligt att läsa årssammanfattningar, så jag startar med 2008.
ÅRETS HÄNDELSE: Flyttning till vårt nya hus i Lillån. Det var så stort.
ÅRETS PROJEKT: Rivning av fyra väggar i vårt nya hus så att vi fick en öppen planlösning och det var det bästa vi har gjort med huset. Man läser ofta nu att det är så ute med öppen planlösning, ja mycket möjligt, men hos oss är det hjärtat i huset. Det fina med den är den visuella aspekten vi har från köket och vardagsrummet. Vi kan hela tiden vara tillsammans med Oscar som leker medan vi lagar mat till exempel.
ÅRETS RESA: Faktiskt så har det inte blivit någon längre resa för oss, men vi kom hem från USA i januari där vi firade jul och nyår med Royals. Falkenberg och Öland var mycket bra inrikesresor i somras. Danmark och Irland med jobbet.
ÅRETS SLIT: Renovering i huset innan vi flyttade in. Marcus jobbade dygnet runt i typ två veckor.
ÅRETS PLAGG: en häftig skjortklänning i ett spännande mönster i grönt, köpt i Damnark.
ÅRETS BOK: Steig Larssons böcker!
ÅRETS FILM: Här måste jag fundera. Härmed avslöjar jag också att jag ofta nickar till. Tyvärr.
ÅRETS KÖP: Pappelina matta i hallen! Är så glad för den!
ÅRETS LYCKA: Oscar förtjänar den här platsen, delad med Marcus. Vi har verkligen fått pröva på hans trotsperioder, men är verkligen ett riktigt lyckopiller som gör oss så glada och lyckliga.
ÅRETS SORG: Jag har funderat och funderat. Men kommer inte på något. Jag hoppas verkligen jag kan säga samma sak nästa år.
ÅRETS FÖRÄNDRING: Husägare med allt som det innebär. Vi har fortfarande inte grepp på vad allting kostar, så vi är lite nervösa vad gäller ekonomin, men än så länge har det gått bra.
ÅRETS ALEXANDRA: Tränat mindre, så det ska bli en ändring på till 2009. Trivs med livet.
NÄSTA ÅRS FÖRHOPPNING: Vi ska byta tak och hoppas på total badrumsrenovering. Men det allra viktigaste är förstås att alla nära och kära ska må bra.
ÅRETS HÄNDELSE: Flyttning till vårt nya hus i Lillån. Det var så stort.
ÅRETS PROJEKT: Rivning av fyra väggar i vårt nya hus så att vi fick en öppen planlösning och det var det bästa vi har gjort med huset. Man läser ofta nu att det är så ute med öppen planlösning, ja mycket möjligt, men hos oss är det hjärtat i huset. Det fina med den är den visuella aspekten vi har från köket och vardagsrummet. Vi kan hela tiden vara tillsammans med Oscar som leker medan vi lagar mat till exempel.
ÅRETS RESA: Faktiskt så har det inte blivit någon längre resa för oss, men vi kom hem från USA i januari där vi firade jul och nyår med Royals. Falkenberg och Öland var mycket bra inrikesresor i somras. Danmark och Irland med jobbet.
ÅRETS SLIT: Renovering i huset innan vi flyttade in. Marcus jobbade dygnet runt i typ två veckor.
ÅRETS PLAGG: en häftig skjortklänning i ett spännande mönster i grönt, köpt i Damnark.
ÅRETS BOK: Steig Larssons böcker!
ÅRETS FILM: Här måste jag fundera. Härmed avslöjar jag också att jag ofta nickar till. Tyvärr.
ÅRETS KÖP: Pappelina matta i hallen! Är så glad för den!
ÅRETS LYCKA: Oscar förtjänar den här platsen, delad med Marcus. Vi har verkligen fått pröva på hans trotsperioder, men är verkligen ett riktigt lyckopiller som gör oss så glada och lyckliga.
ÅRETS SORG: Jag har funderat och funderat. Men kommer inte på något. Jag hoppas verkligen jag kan säga samma sak nästa år.
ÅRETS FÖRÄNDRING: Husägare med allt som det innebär. Vi har fortfarande inte grepp på vad allting kostar, så vi är lite nervösa vad gäller ekonomin, men än så länge har det gått bra.
ÅRETS ALEXANDRA: Tränat mindre, så det ska bli en ändring på till 2009. Trivs med livet.
NÄSTA ÅRS FÖRHOPPNING: Vi ska byta tak och hoppas på total badrumsrenovering. Men det allra viktigaste är förstås att alla nära och kära ska må bra.
Jag har satt ner foten...
..och bestämt mig. Nu får det räcka. Det är bara att konstatera det faktum att karlar inte kan det. I alla fall inte Marcus. Jag har gett upp efter 7 1/2 år. Det är en mycket stor bagatell och verkligen inte ett världsligt problem. Men ändå.
Marcus kan inte vika lakan!
Jag har upprepade gånger städat i vårt linneskåp och vikt om Marcus ihopvikta lakan för att det ska se snyggt ut och passar bra till övrigt i sortimentet. Underlakan till enkelsäng på en plats, våra lakan på en annan, Oscars lakan och gästers lakan på tredje och fjärde plats. I en snygg hög av smala ihopvikta lakan. Jag blir irriterad så fort jag öppnar linneskåpdörren och ser att Marcus stoppat in två lakan han försökt vika så snyggt han kunde men som ser ut som skrykliga bollar. Nej tack. Jag är verkligen ingen pedant person så det är egentligen lustigt att jag reagerar så starkt på det. Löjligt egentligen. Men efter 7 1/2 år. Stopp! Marcus vill ju bara hjälpa till och jag vet att han bara menar väl. Men det finns väl två alternativ till "problemet".
1) Jag ger honom en eller två lektioner i vikning. På mitt sätt.
2) Jag får total makt över linneskåpet för all framtid.
Jag ska uppmuntra honom till alt. 1. För jag brukar tro på att alla kan förändras. Det måste nämnas här att han brukar vara duktig på att hjälpa till hemma. Tvättar alltid och .. vänta nu.. Vad gör jag? Varför ska han berömmas för saker som är så självklara? Det är väl klart att man ska hjälpas åt därhemma med allting. Eller hur? Men jag har ju blottat honom lite inför den digitala offentligheten att jag vill betona att han inte är så dålig som det kan låta..... Ja, han är ändå väldigt älskad av mig och Oscar. Det vet han.
Förresten ska jag passa på att önska er en god fortsättning på det nya året. Jag ser med spänning vad 2009 har att bjuda på. Tack alla vänner, släkt och familj för fina julkort,julsms, årskrönikor (vilken bra idé!), mail och brev. Sådant värmer så mycket. En god vän har delgett sina tankar om miljö och klimatförändringar och hon försöker nu minska materiellt och det tycker jag ligger väldigt mycket i tiden och något som också passar in i vår familj och liv. Hellre upplevelser och kvalitet framför ting och kvantitet.....Och nyårsfirandet var mycket lyckat. Precis lagom av allting. God mat, vin, drinkar, spel, umgänge, bus och stämning. Det kan jag leva på jättelänge! TACK!
Kram miss Härskarinna (av vårt linneskåp därhemma!)
Marcus kan inte vika lakan!
Jag har upprepade gånger städat i vårt linneskåp och vikt om Marcus ihopvikta lakan för att det ska se snyggt ut och passar bra till övrigt i sortimentet. Underlakan till enkelsäng på en plats, våra lakan på en annan, Oscars lakan och gästers lakan på tredje och fjärde plats. I en snygg hög av smala ihopvikta lakan. Jag blir irriterad så fort jag öppnar linneskåpdörren och ser att Marcus stoppat in två lakan han försökt vika så snyggt han kunde men som ser ut som skrykliga bollar. Nej tack. Jag är verkligen ingen pedant person så det är egentligen lustigt att jag reagerar så starkt på det. Löjligt egentligen. Men efter 7 1/2 år. Stopp! Marcus vill ju bara hjälpa till och jag vet att han bara menar väl. Men det finns väl två alternativ till "problemet".
1) Jag ger honom en eller två lektioner i vikning. På mitt sätt.
2) Jag får total makt över linneskåpet för all framtid.
Jag ska uppmuntra honom till alt. 1. För jag brukar tro på att alla kan förändras. Det måste nämnas här att han brukar vara duktig på att hjälpa till hemma. Tvättar alltid och .. vänta nu.. Vad gör jag? Varför ska han berömmas för saker som är så självklara? Det är väl klart att man ska hjälpas åt därhemma med allting. Eller hur? Men jag har ju blottat honom lite inför den digitala offentligheten att jag vill betona att han inte är så dålig som det kan låta..... Ja, han är ändå väldigt älskad av mig och Oscar. Det vet han.
Förresten ska jag passa på att önska er en god fortsättning på det nya året. Jag ser med spänning vad 2009 har att bjuda på. Tack alla vänner, släkt och familj för fina julkort,julsms, årskrönikor (vilken bra idé!), mail och brev. Sådant värmer så mycket. En god vän har delgett sina tankar om miljö och klimatförändringar och hon försöker nu minska materiellt och det tycker jag ligger väldigt mycket i tiden och något som också passar in i vår familj och liv. Hellre upplevelser och kvalitet framför ting och kvantitet.....Och nyårsfirandet var mycket lyckat. Precis lagom av allting. God mat, vin, drinkar, spel, umgänge, bus och stämning. Det kan jag leva på jättelänge! TACK!
Kram miss Härskarinna (av vårt linneskåp därhemma!)