Oktoberbarn
Oktober är inte bara Colgates munvårdsmånad. Det är också en fantastisk månad där många nära och kära fyller år. Nästan för många, att vi nästan känner någon som fyller år varje dag i månaden. Och den här månaden har vi välkomnat fyra nya ljuvliga bebisar till världen: Leo, Lovisa, Gabriella och Alva.
Och imorgon fyller Oscar ett år. My god! Från att ha varit på den första platsen i mitt liv har jag klivit ner och välkomnat Oscar, och det har verkligen känts väldigt enkelt och självklart. Som om han alltid funnits i våra liv. För exakt ett år sedan trodde jag aldrig att jag skulle föda nästa dag, som var den beräknade dagen, 26 oktober. Men om tre timmar, för exakt ett år sedan kom värkarna, och sedan vattenavgång vid 03.00. Yes! Klockan 15.36 den 26 oktober var vår son Oscar Edwin Marcus Royal född! Den bästa, bästa dagen i våra liv.
Ok, det är dags för fotografering. Igen....
Mmmm....
Titta!!
Ett underbart oktoberbarn
Kram Miss Oktober
Ny frisyr men trötta ögon...
Gott folk,
fredag, äntligen! Veckan har varit tuff på många sätt. Oscar sover lite oroligt och vi har vaknat flera gånger per natt i en vecka nu och det sitter verkligen än. Det kan bero på många faktorer, och klart man blir tokiga och irriterade när man är konstant trötta som vi är. Vi försöker resonera så här att det går över. Det ska det göra. Oscar verkar kanske mer hungrig än normalt nu och vaknar kl sex trots han fått två flaskor välling. Kanske är det en tillväxtsperiod han är inne i nu, eller så är det nya tänder, eller.. ja det finns säkert TUSEN olika teorier om varför.
Oscar tecknar mycket nu och det är otroligt roligt att se. Han tecknar faktiskt MAMMA många gånger per dag på Pias vis, hon tecknar mamma på ett speciellt sätt och det verkar som om Oscar följer hennes bana. Enligt Marcus så säger Oscar pappa också många gånger så det verkar som om han har förstått att man måste teckna MAMMA eftersom jag är döv, och att det går bra att säga PAPPA eftersom Marcus är hörande. Kanske är det av ren slump, eller så är vår son redan klyftig. Han tecknar också LJUS väldigt fint, långsamt samtidigt som han blåser ut. Oj oj vad kul!! Teckenförrådet bara ökar och så gillar han att vifta med händer och applådera.
Han har följt med mamma till Trash i morse. Färgning och klippning och som vanligt nöjd med resultatet. Dyrt, men värt varenda öre. Nu är det ögonen som behöver köpa sömn. Många timmars sömn.
Ha det bäst!
Kram höstkvinnan
fredag, äntligen! Veckan har varit tuff på många sätt. Oscar sover lite oroligt och vi har vaknat flera gånger per natt i en vecka nu och det sitter verkligen än. Det kan bero på många faktorer, och klart man blir tokiga och irriterade när man är konstant trötta som vi är. Vi försöker resonera så här att det går över. Det ska det göra. Oscar verkar kanske mer hungrig än normalt nu och vaknar kl sex trots han fått två flaskor välling. Kanske är det en tillväxtsperiod han är inne i nu, eller så är det nya tänder, eller.. ja det finns säkert TUSEN olika teorier om varför.
Oscar tecknar mycket nu och det är otroligt roligt att se. Han tecknar faktiskt MAMMA många gånger per dag på Pias vis, hon tecknar mamma på ett speciellt sätt och det verkar som om Oscar följer hennes bana. Enligt Marcus så säger Oscar pappa också många gånger så det verkar som om han har förstått att man måste teckna MAMMA eftersom jag är döv, och att det går bra att säga PAPPA eftersom Marcus är hörande. Kanske är det av ren slump, eller så är vår son redan klyftig. Han tecknar också LJUS väldigt fint, långsamt samtidigt som han blåser ut. Oj oj vad kul!! Teckenförrådet bara ökar och så gillar han att vifta med händer och applådera.
Han har följt med mamma till Trash i morse. Färgning och klippning och som vanligt nöjd med resultatet. Dyrt, men värt varenda öre. Nu är det ögonen som behöver köpa sömn. Många timmars sömn.
Höstkvinnan i en ny frisyr men fortfarande väldigt trött småbarnsmamma
Vi har små planer i helgen. Hoppas på utflykt till naturen en dag och då ska jag plåta Oscar lite. Han är ju ett oktoberbarn och det vore roligt med genuina höstbilder. Är också sugen på ateljefotografering igen och då vill jag att Oscar ska gå med pappa. Hans tur nu. Gäller att få Marcus på plats. Han jublar inte precis, men övertalning pågår. Ha det bäst!
Kram höstkvinnan
Ett episkt stort teateräventyr!
Kort sagt: Det var en magisk,magisk,magisk kväll igår på Hjalmar Bergmans teater.
Tyst teater med Gunilla Westin-Wallin, Alexei Svetlov och Sebastian Embacher visade tillsammans med norska Teater Manu som bidrog med sin söta Ipek, två härliga hörande Andreas och Linnea från Cirkus Cirkör och en wow mix av internationella skådespelare vid namn Monika Kurincova (rätt stavat?), Ramashed Meyyappan (rätt stavat?!) och till sist, men absolut inte minst, Robert Farmer pjäsen Odysséen. I och med att Tyst teater firar ett 30 årsjubileum (1977 är visst en mycket fin årgång!) beslöts detta fantastiska samarbete mellan parterna. Det syntes verkligen på scenen och jag satt med hakan nere i nästan tre timmar. Man bör känna till Homeros berättelse om Odysseus enorma försök att komma hem efter tio års krig i Troja. Jag lät mig beundras av de fantastiska detaljerna som musik, akrobatik, rekvistia och film som starkt framhävdes på scenen tillsammans med skådespelarna som totalt sett blev väldigt överväldigande. Det var tydligt att det fanns alla ingredienser: kärlek, sex, hat, våld, äventyr och tro i salen.
Det som jag tyckte var spännande var att vid vissa tillfällen kunde kropparna faktiskt uttrycka för sig själva så väldigt starka trots att det inte framlades något ord eller tecken när det istället med hjälp av akrobatik och rep fick mig att känna välbehag av vad t.ex en förälskelse kunde innebära. Jag måste också berömma de två hörande skådespelarna- Linnea och Andreas, de hade vad jag förstått lärt sig teckenspråk på åtta futtiga veckor men ändå kunna uttrycka sig NÄSTAN som döva på scenen. Vissa tecken och munrörelser kan till och med många hörande som behärskar teckenspråk inte ens framföra. Så, en stor eloge till Lars Otterstedt. Vilket jobb!
Sebastian Embacher. Ja han.... Jag erkänner att jag hade höjt ögonbrynen när jag hörde att han skulle medverka i den förra pjäsen "Världens största fest" men där gjorde han tillsammans med de andra ett riktigt bra jobb, särskilt för att vara "nybörjare" på det proffesionella planet. Men nu, vad f-n har hänt? Vilken prestation! Jag är imponerad. Mycket.
Ipek var otroligt vacker på scenen. Visserligen var hennes roll bland annat drottning, men hon VAR drottning på scenen. Bokstavligen talat. Ingen annan hade kunnat göra rollen bättre. Veteranen Gunilla var som en trygg prick i teamet och jag var inte förvånad att Rob kunde göra ett sådant jobb och han var perfekt som Odysseus. Monika, Ramesh och Alexei gjorde viktiga och bra insatser.
Sista men som jag tycker är värda att nämnas här är Mette, Jianu, ja, jag måste berätta en sak här: några elever konstaterade när Zeus visades fram på skärmen att det måste vara live-inspelning bakom scenen, för hur skulle Zeus veta när det är hans tur att tala. Jag hade sett Jianu sätta sig på raden framför oss, så jag fick peka åt hans håll och sade: självaste Zeus satt DÄR och tittade. Det var riktigt kul att se elevernas miner. De gapade stort. Ja, det var proffessionalism vi såg helt enkelt. Och sist, hjärtat av hela Odysséen: Josette Bushell-Mingo. En beundransvärd kvinna med andra ord som regisserade pjäsen. Den allra, allra sista vill jag nämna: Anders Duus gjorde en spännande anpassning av berättelsen. Synd bara jag inte fick träffa honom på plats. Han fick ju en egen kung i miniatyr som han tog hand om istället för att gå på premiären. Helt rätt.
Några tyckte att pjäsen var för lång. Inte jag. Jag satt och njöt. Och när det var slut tog det TID innan jag kunde applådera och försöka smälta in alla intryck jag fick. Vin och god mat på premiärfesten var en fin avslutning på kvällen. Denna magiska kväll. Magisk. Magisk. Magisk.
Kram Alexandra som fortfarande har hjärta för teater
Tyst teater med Gunilla Westin-Wallin, Alexei Svetlov och Sebastian Embacher visade tillsammans med norska Teater Manu som bidrog med sin söta Ipek, två härliga hörande Andreas och Linnea från Cirkus Cirkör och en wow mix av internationella skådespelare vid namn Monika Kurincova (rätt stavat?), Ramashed Meyyappan (rätt stavat?!) och till sist, men absolut inte minst, Robert Farmer pjäsen Odysséen. I och med att Tyst teater firar ett 30 årsjubileum (1977 är visst en mycket fin årgång!) beslöts detta fantastiska samarbete mellan parterna. Det syntes verkligen på scenen och jag satt med hakan nere i nästan tre timmar. Man bör känna till Homeros berättelse om Odysseus enorma försök att komma hem efter tio års krig i Troja. Jag lät mig beundras av de fantastiska detaljerna som musik, akrobatik, rekvistia och film som starkt framhävdes på scenen tillsammans med skådespelarna som totalt sett blev väldigt överväldigande. Det var tydligt att det fanns alla ingredienser: kärlek, sex, hat, våld, äventyr och tro i salen.
Det som jag tyckte var spännande var att vid vissa tillfällen kunde kropparna faktiskt uttrycka för sig själva så väldigt starka trots att det inte framlades något ord eller tecken när det istället med hjälp av akrobatik och rep fick mig att känna välbehag av vad t.ex en förälskelse kunde innebära. Jag måste också berömma de två hörande skådespelarna- Linnea och Andreas, de hade vad jag förstått lärt sig teckenspråk på åtta futtiga veckor men ändå kunna uttrycka sig NÄSTAN som döva på scenen. Vissa tecken och munrörelser kan till och med många hörande som behärskar teckenspråk inte ens framföra. Så, en stor eloge till Lars Otterstedt. Vilket jobb!
Sebastian Embacher. Ja han.... Jag erkänner att jag hade höjt ögonbrynen när jag hörde att han skulle medverka i den förra pjäsen "Världens största fest" men där gjorde han tillsammans med de andra ett riktigt bra jobb, särskilt för att vara "nybörjare" på det proffesionella planet. Men nu, vad f-n har hänt? Vilken prestation! Jag är imponerad. Mycket.
Ipek var otroligt vacker på scenen. Visserligen var hennes roll bland annat drottning, men hon VAR drottning på scenen. Bokstavligen talat. Ingen annan hade kunnat göra rollen bättre. Veteranen Gunilla var som en trygg prick i teamet och jag var inte förvånad att Rob kunde göra ett sådant jobb och han var perfekt som Odysseus. Monika, Ramesh och Alexei gjorde viktiga och bra insatser.
Sista men som jag tycker är värda att nämnas här är Mette, Jianu, ja, jag måste berätta en sak här: några elever konstaterade när Zeus visades fram på skärmen att det måste vara live-inspelning bakom scenen, för hur skulle Zeus veta när det är hans tur att tala. Jag hade sett Jianu sätta sig på raden framför oss, så jag fick peka åt hans håll och sade: självaste Zeus satt DÄR och tittade. Det var riktigt kul att se elevernas miner. De gapade stort. Ja, det var proffessionalism vi såg helt enkelt. Och sist, hjärtat av hela Odysséen: Josette Bushell-Mingo. En beundransvärd kvinna med andra ord som regisserade pjäsen. Den allra, allra sista vill jag nämna: Anders Duus gjorde en spännande anpassning av berättelsen. Synd bara jag inte fick träffa honom på plats. Han fick ju en egen kung i miniatyr som han tog hand om istället för att gå på premiären. Helt rätt.
Några tyckte att pjäsen var för lång. Inte jag. Jag satt och njöt. Och när det var slut tog det TID innan jag kunde applådera och försöka smälta in alla intryck jag fick. Vin och god mat på premiärfesten var en fin avslutning på kvällen. Denna magiska kväll. Magisk. Magisk. Magisk.
Kram Alexandra som fortfarande har hjärta för teater
Odysséen
Ikväll bär det sig av. Jag ska få träffa Odysséus, kungen av Ithaka och jag ser verkligen fram emot det. En storslagen man med lite övermod som kämpar för att komma hem till frun och sonen efter det låååånga kriget. Tyst teaters stora föreställning har premiär ikväll på Hjalmar Bergmans teater och jag kommer att sitta på rad 10 och fängslas av Odysseus. Marcus, Poseiden, Athena, Zeus och de andra får ursäkta men kvällen är Odysséus! Åh vad jag älskar teater!
Miss Penelope
Miss Penelope