Vi har diskuterat fram och tillbaka om Oscar skulle döpas eller om vi skulle ha en namngivningsfest istället. Egentligen är vi inte mycket för det kristna, men för mig är kyrkan ändå en fin plats full med känslor. Lyckliga men också sorger. Jag tycker i alla fall det är viktigt att kyrkan ska vara öppen för alla och att man ska veta att man kan vända sig dit när man känner för det eller när behovet är stort. Ja, tillbaka till dopet så tänker jag dopet som en högtidlig tradition, en familjehögtid starkt kopplad till namngivningen av ett barn. Att det också innebär att man blir "medlem" i Guds familj, att Gud skyddar en genom livet med mera är inte vad vi sätter i första rummet. Att jag har en dopklänning som min mormor sytt och som jag använt själv när jag blev döpt och.. ja, jag är nog ganska mycket för tradition för jag tycker det är fint helt enkelt. Vi fick en superbra präst och två underbara dikter lästes upp av Oscars ena fadder gjorde hela akten fulländad.