Hej!

3 september och det känns redan höst. Vantarna var till min sttooorra räddning i morse när jag cyklade till jobbet. Jag som bara slängde ett par i väskan och tänkte bara att det är bra att ha dom i väskan ifall jag skulle behöva i slutet av månaden typ.

I tisdags klappade Oscar sina händer själv och tyckte det var så roligt. När vi klappar händer så sätter han genast i gång och kan klappa om igen och igen. Klockan och hund är de två nya tecken han tecknar själv. Sedan står han rätt stadigt utan stöd, så mycket har hänt. Hoppsan, jag höll på att glömma att rapportera en sak jag länge väntat på! Tanden, eller rättare sagt TÄNDER är äntligen på väg. Fyra tänder syns, två på överkäken och två på underkäken. Normalt, ja vad är normalt egentligen, men för de flesta brukar man få två på underkäken först, men det är ju lika bra att få dom samtidigt. Jag trodde det skulle vara jobbigare när tänder kämpar för att komma upp och ner men Oscar är glad för det mesta. Nu i dagarna har han blivit lite förkyld, men energin har inte tagit paus.


Sist, men inte minst så har datorn anlänt till min stora glädje. Mycket kvar att lära dock, men hittills har det känts suveränt. Imorgon mammaledig. Härligt!

Kram Septemberkvinnan

Idag är det tisdag. Jag är hemma med Oscar och njuter av det. Jag är tacksam över möjligheten att gå ner i tjänst och kunna kombinera arbetslivet med familjelivet på ett smidigt sätt och gläds även över att Marcus nu får mycket tid med Oscar.
Ja, det är bara att konstatera igen att det händer så mycket under det första året, men särskilt, tycker jag, de tre sista månaderna. Oscar kan stå själv en liten stund, men behöver mycket stöd när han går. Går förnöjt med gåvagnen som är inköpt i somras. Skulle man sätta ner honom reser han upp genast. Kryper mer och mer, fortfarande med det ena benet hängande framför sig, men han förflyttar sig alltmer och fortare. Marcus har nu fixat sladdarna och jag måste säga att jag blev väldigt imponerad. Detta skulle vi ha gjort för fem år sedan, men bättre seeeeeent än aldrig. Vi behöver också ha några spärr vid köksluckorna och lådorna i köket, och en spärr skruvades fast vid dörren till soplådan, och sedan funkade det inte som det ska vid nästa dörr och där tog Marcus tålamod slut.

"Da, da, da, la, la, la" så här kan Oscar låta (tror jag) och jollrar mycket och väljer alltid bra tillfälle att demonstrera att han kan låta som en bil. "Brrrrrrrrrrrr" säger han ofta med sådan inlevelse att gröten, eller maten sprejar i ett jämn lager över Oscars ansikte. Han gillar matstunderna och får mer hemlagat. Tack vet jag matburkarna som fungerar som fantastisk räddning när det är väldigt bråttom att få maten på bordet, men jag försöker att bara ge honom hemlagat, för själv föredrar jag alltid hemlagat framför färdigförpackad och lagad mat. Och alla vet att det är allra bäst med "riktig" mat, exempelvis ur näringsynpunkten.



Datorn är på väg! Blev en Herwlett Packard DV6515. Ser fram emot den, och den har också webcam, så see you, Matilda!

Snart får vi två stockholmsgäster och det ska bli ett nöje!

Kram Miss Mickei!

Gott folk,

avvänjningen har gått g a n s k a bra. Jag har haft två vattenmeloner som nu övergått till honungmeloner. Förhoppningsvis blir det till två släta persikor. Vi får se. Fortfarande spända och det gör ont, men åh vilken skillnad nu efter en vecka. De första dagarna var verkligen plågsamma. Oscar  var jätte, jätte, jättearg första natten. Något för mig lite överraskat var att jag fann den här processen som rätt sorglig. Jag var nästan gråtfärdig. Varför skulle man sluta med något som var bra och fungerande för sonen vår? Dessutom uppskattade Oscar insomningen med hjälp av amningen så väldigt mycket, det har man nu förstått, men det gick faktiskt över rätt fort. Han suger glupskt en flaska välling varje natt nu och jag är förvånad. Jag och Marcus har i nästan två månaders tid försökt introducera Oscar välling och försökt vänja honom till den nya smaken men allt han fick i sig var några fååå mililiter med mycket avsmak. Kanske är det hungern som tar överhanden nu, men Oscar mår iallafall bra och är fortfarande en glad grabb.

Nu har Marcus ä n t l i g e n medgett att vi behöver en ny dator!

Fortsättning följer!

Miss Herwlett Packard

Hej!

Nu kan jag krypa, fast jag har nog ett eget sätt och stil men det funkar. Jag förflyttar mig allt mer och jag har förstått att det finns så mycket roligt att hitta och titta på. Nu passar mormor mig i två veckor och hon är jättesnäll. Sen ska pappa vara hemma med mig fyra dagar i veckan och mamma får också vara lite mammaledig och gosa med mig varje tisdag,- och onsdagförmiddagar. Det blir nog en toppenhöst!

Kära läsare,

sommaren har varit skön på många sätt. Vädret kunde varit bättre, det är väl en sak som nästan hela svenska befolkningen är överens om, eller hur?
Vi har iallafall visat sonen vår vilket fint land han har fötts i och det är v e r k l i g e n ett underbart land med många sidor. Jag uppskattar det mer och mer ju äldre jag blir men också ju mer jag reser från landet. Norr, väster, söder och öster. Många trevliga stunder har tillbringts med vänner, släkt och även på tu man hand vi tre. Träningen har gått si så där, men jag har joggat minst en gång varje vecka. Det kunde lika gärna vara NOLL, så här sitter jag och försöker vara nöjd ändå. Oscar är nio månader och jag har nått mitt mål. Vikten är densamma som före graviditeten, fast det är inte införda km i mina ben som jag ska tacka. Amningen gjorde verkligen susen. Avvänjningen pågår nu och det känns faktiskt bra även om Oscar uppskattar att få avsluta dagen med lite gräddig mjölk så tror jag att vi är redo båda två. Inga tänder (!!!) än men mycket blont hår! Undrar vem han fått det blonda håret från...Kryper nästan, reser upp med stöd, står med stöd och går jättegärna och mycket med stöd. Det ska verkligen bli en spännande höst med Oscar!

Marcus har berättat ganska bra om vår sommar på sin blogg, så här lämnar jag punkt med två av många (!) favoritbilder från bästakusten sommaren 2007.

Hej igen,

nej det blev ingen svampplockning igår då det började regna alldeles för mycket. Det var tur det för Oscar fick feber strax efter lunch. Vi var och fikade på det nya fikastället, Gröna Grodan (fd hamncaféet), mycket trevligt ställe och verkar vara reko som mammacafé med mycket plats för barnvagnar, en lekgrotta för barn (där såg jag framför mig om ett par år: jag förhandlar med Oscar, först lite fika sen lek i lekgrottan- OK?).

Jag bestämde hastigt att springa ännu en runda på tre kilometer igårkväll. Kändes mycket lättare efter att ha sprungit där två gånger denna här veckan med barnvagnen. Hoppas det var effektivt med att också skjuta vagnen (!?!) i en lagom terräng. Då såg jag en dam bära en genomskinlig 5 literspåse FULLT med skogens guld, kantareller. Va! Finns det så mycket redan nu? Är verkligen sugen att gå i skogen och spana jag också. Vore ju inte fel med smörfräst kantarelltoast, kantarellsås eller kantarellstuvning i höst?! Svampplockning känns som en vuxenaktivitetet, men det är nog på tiden att konstatera att vi tillhör den där skaran....En vuxenpoäng till oss.

Ikväll 5 km på Karlslund.

Kram Sprinter

Marcus har efter en liten (!) förhandling köpt motor till roddbåtar och med en lånad båt åkte vi på en fisketur igår. Oscar hängde förstås med och såg sitt livs första levande gäddor. Idag ska vi ut i skogen och plocka svampar tillsammans med Oscars kompis Hugo och hans föräldrar som vi träffade på BB. Hugo är 12 timmar yngre än Oscar och vi delade alltså rum på BB. Kul att vi har kontakt kvar!

Hej!

Solen lyste med sin frånvaro under midsommarfirandet i år. Igen. Jag minns inte när vi hade solsken under själva midsommaraftonen sist. En vän åkte till Norrland i år och det var ett klokt beslut, för där vågade solen titta ut. Vi var dock tappra och åkte till Brunnsparken och där såg Oscar sin första midsommarstång. Sedan var det lite sill med nypotatis, grillat kött och jordgubbar hos familjen Törnblom så trots vädret tycker jag vi lyckades få lite midsommarkänsla ändå.

Åh.. Lindex har mycket snyggt till småkillar..Jag har verkligen saknat att få shoppa loss (än har jag inte gjort det...), och visst är det extra roligt att också få handla till vår son, men jag har inte överdrivit alls vad gäller kläder till Oscar och det måste jag berömma mig själv. Jag skulle kunna köpa hela PO.P, Guppi och Cacau om jag vore rik, men har ändå kunnat skapa en ganska klok garderob till Oscar.
Jag har köpt mycket unisex och mycket kan användas till andra barnet även om det blir en tjej. Den här bodyn köpte jag igår och det känns så retro och så fin på Oscar. Faktiskt lite "Me and I-känsla" men till betydligt billigare penning fast kvalitéten kanske kan diskuteras men jag har hittills varit nöjd med Lindexkläder.

Vädret är inte det bästa just nu, men ändå behagligt och skönt så länge det inte ösregnar. I söndags var vi och Charlotte på en promenad till Naturens hus och då regnade det som bara den och beslutet om att ta bussen hem fattades på stående fot. Lika bra det.
Nu tappar jag dagsräkningen.. Är det måndag idag? Nej tisdag... Men det är det underbara. Tid har jag stoppat i väskan. Lite planer har vi dock i sommar, men nästan alla dagar i almanackan är rena. Vita. icke nerklottrade. Härligt!

Idag följde Oscar med mig till gympapasset i stadsparken. Ett eget träningsprogram har inletts och startats. Målet är att i aug springa 5 km och efter loppet känna mig OK! Oscar deltog också i passet och sparkade, så nog blev han lite trött han också. Det blir bara roligare och roligare ju äldre Oscar blir eftersom vi har så mycket mer kontakt. Han är nog less på att mamma och pappa varje dag tecknar LAMPA och sedan applåderar när han visat tecken på att han förstått. Han vägrar fortfarande att ligga på golvet och därmed har han inte börjat krypa. Sitta, yes. Gå, det gör han jättegärna med ett brett leende. En bestämd ung man!

Marcus har fortfarande en hel del jobb till månadskiftet, så vi blir kvar i stan. Det är dock inte fy skam att vara här, då alla mina vänner finns kvar och vi kommer nog att hitta på många roliga saker att göra. Hallejua!

Hej!

Det var ett tag sedan jag bloggade sist. Nu när man börjat arbeta heltid prioriterar man helt enkelt andra saker när man kommit hem från jobbet, som till exempel Oscar, men jag lovar att inte sluta blogga helt.
Mormor klarade inte Oscars baciller heller och blev sjuk förra veckan. Hon orkade bara passa Oscar och var helt slutkörd när vi kom hem på eftermiddagarna. Det kändes taskigt då hon ställt upp och kommit hit för att ta hand om honom och som tack fick hon rikligt med hosta. Hon skickades dock på "permission" hem i helgen och igår fick vi en ny mormor. Vilan hemma gjorde tydligen susen. Det var högklassig värme här i stan i helgen och vi höll oss som mest vid vattnet. I lördags på Gustavsvik med Nygårds, Jämtdal, Norberg, Ivarsson och Gustavsson, söndagen på en mycket trevlig badplats vid en sjö i Leken tillsammans med familjen Kindevåg. Det är ju ont om bra badplatser i Örebrotrakten, men Leken kan lätt rekommenderas även om man då är bilburna eftersom det ligger 2,5 mil från stan. Vi har hunnit med examenfirande, en liten möhippa och en 30 årsfest sedan jag bloggade sist, så nog var det full fart här trots allt! Samtidigt tog svägerskan examen och hade vi inte haft det tajt tidmässigt hade vi varit i Falkenberg och firat henne också! Det tar vi när vi åker ner nästa gång.

Hej!

Jag har börjat jobba. Faktiskt så känns det bra att vara tillbaka. Det hade dock känts lättare om Oscar inte blivit så sjuk. Så olägligt att bli sjuk PRECIS när jag skulle börja jobba och samtidigt också trappa ner på amningen. Men mormor säger att hon grejar det och visst gör hon det. Oscar är bättre idag. Jag har tyvärr inte kunnat motstå hans bakterier och hostar riktigt bra hela veckan.

Morsdagen i söndags fick jag ett underbart, underbart, underbart halsband där det står "Life" på från mina älsklingar. Marcus säger det symboliserar det nya livet vi har tillsammans och vi har ju skapat ett liv tillsammans. I underbart silver, designerat av Efva Attling. Jag hade bara räknat med lite gratulationer och möjligen lite blommor men Marcus bar på en snygg papperspåse i svart med Efva Attling i kursivt silver. Jag svimmade nästan. Men det känns så bra att ha halsbandet på jobbet och veta att någon blir så glad när jag kommer hem. Något som Marcus brukar få uppleva varje dag får jag det också nu. Ja det är verkligen en ovärderlig gåva vi har därhemma. Jag vill bara han ska bli frisk igen. Ska ösa med massor kärlek ikväll.



Leksand i helgen. Jag hoppas att vi kan åka. Ska bara njuta av miljöutbyte och Helenas goda mat!
Moster går i pension imorgon och i samma veva byter min kusin jobb. Önskar de båda två good luck!

Kram jobbkvinnan

Hej!

Marcus har berättat lite på sin blogg om Riga. Det var en helskön resa och allting har fungerat tillfredställande med Oscar. Han hade bara lite svårt att somna på kvällarna, så nog påverkar nya miljöer och platser honom mer nu. Han är snart 7 hela månader. Otroligt vad tiden går! Igår var jag på BVC där man informerade om tandvård för barn. Jag har trott att Oscar skulle få tänder för typ tre månader sedan eftersom han biter och har så stort behov av att ha någon sak i munnen. Han stoppar ju precis ALLT i munnen och utforskar- med andra ord, bebisar upptäcker världen med hjälp av munnen. Men han har dessutom dreglat ganska mycket periodvis, och även varit lite mer gnällig. Tänder kommer när de kommer. Punkt slut. Jag passade på att väga lillgrabben när vi ändå var på BVC:9490 gram och 71 cm lång.

Han rullar sig fram och tillbaka. Vi måste verkligen kalla på en sladd-doktor. Vi har ju sladdar överallt och vårt hem är verkligen inte ett barnsäkert hem. Dags att lyfta på baken och fixa!!

Chokladmassagen jag fick i Riga var absolut den bästa massageupplevelsen jag någonsin haft, för alla sinnen, utom hörseln kanske. Jag har visserligen inte smakat på chokladen som smetats på hela min kropp, men vet ju att choklad är god och det räcker för mig. Doften var ljuvlig och man masserades i hela kroppen i 60 hela njutbara minuter.

I tisdags sprang jag vårruset. Till hälften iallafall. Jag har alltid tyckt att jag ska kunna springa åtminstone 5 km utan att nästan dö, men tvingades att konstatera att det ändå krävs träning. Jag började må illa redan vid slottet, det vill säga ungefär hälften av hela loppet och fick motvilligt acceptera att det klokaste var att ta det lugnare och glida i mål i gångtakt. Hur som helst så är jag väldigt motiverad att få igång joggingen igen. Jag vill kunna springa 5 km utan att flåsa när jag är 30, 40 och 50. Typ.

Lite bilder från lillsemestern:

Gott folk,

jag tecknar varje dag med Oscar. Nu i dagarna  förstr han tecknet LAMPA. Varje gång (nästan) jag tecknar LAMPA så riktar Oscar sina blickar till lampan. Helt klart att han förstår! Fast när jag ville visa för Marcus eller någon annan dvs göra det på "beställning" så funkar det inte alltid. Oscar måste nog undra varför jag ville teckna lampa typ 80 gånger om dagen... Man kan också fråga sig om det är till någon nytta att kunna tecknet LAMPA? Men det är så roligt att se Oscar haja till och han tycker mycket om att se på mina händer. Han till och med viftar med sina egna händer, men än har han själv inte tecknat något.

Han rullar fram och tillbaka och är väldigt nyfiken. Han ska hela tiden vara M E D. På gott och ont. Hans sovpauser på dagtid har blivit jättekorta. Typ 2 x 20 min/dag. Kanske är han rädd att missa något, lillgrabben? Han sover dock mycket bra på nätterna, så jag klagar inte. Verkligen inte.

Bad på kvällarna tillsammans med Oscar är dagens höjdpunkt. Oscar älskar verkligen att bada att det inte går att vara i badrummet utan att le.


Ska bli skönt att komma bort lite.

Kram lampa-kvinnan

Hej!

Som vanligt har tiden gått alldeles för fort! För ett tag sedan hade Lindex snygga kläder med lite patroiska drag och visst klär Oscar bra i dem- lite amerikanskt har han ju i blodet eller hur? Vi längtar tills alla overthere får träffa honom in live!