Tiden jag aldrig (!) tar.....

Det är bekvämt att gömma sig bakom "jag hinner inte"-ursäkten, den nästan sitter i ryggmärgen när fler och fler undrat om jag lagt av med bloggandet. Nej, jag tycker fortfarande det är trevligt att blogga, men man måste liksom känna att man har något man vill berätta/skriva om.... Man kan lugnt säga att jag tagit semester från bloggandet utan något större skäl. Det finns tre bra saker med att vara lärare: 1) juni 2) juli 3) augusti. Därför har jag tagit en ordentlig semester. Att vi nu snart glider in i oktober tycker jag inte behöver nämnas här. Oktober, förhoppningsvis, blir en mycket spännande månad. Vi ska bli föräldrar. Det är exakt 26 dagar kvar och endast 4 % föder sitt barn JUST på den beräknade dagen så det blir säkert mycket senare med mååååååååånga dagar. Någon som har telefonnummer till bebisen? Det vore så enkelt om man kunde ringa och beställa hem bebisen. Min graviditet har varit en mycket spännande resa. Jag har mått utmärkt hela tiden, förutom den första förhållandevis korta perioden då jag var känslig mot lukt, kände ett visst illamående gradvis och för att inte tala om alla tankar som strömmade igenom mig. Ska jag verkligen bli förälder? Good-bye till alla sovmorgnar? Det är till en hård värld vårt barn kommer och kommer vi kunna leda det till en god medborgare? Ja allt....Marcus däremot funderar mycket på det praktiska som till exempel vilken hästkraft vår volvo V70 ska ha. Vi är såååå nyfikna nu vem som kommer ut. En kille? En tjej? Många har trott det är en kille vi ska få. Magformen tyder på det, men det finns också andra tecken som talar för en tjej t.ex. de höga hjärtslagen, ej mörkare graviditetslinje, mycket hicka... Vi tror inte på sådana tecken, för alla har ju olika förutsättningar och kroppar före, men det är oooliiiidligt spännande att se vad det blir. Vi tycker det är en morot under förlossningen att inte VETA vad det blir. Blir det en Oscar eller Ebba Lovisa vi får? Vi har haft en namnlista på kylskåpet som jag och Marcus fyller i och stryker. Det är så svårt med namn men också roligt. Det kanske inte blir Oscar eller Ebba Lovisa ens. Vi längtar efter dig! Du är såååå välkommen! A