Oscar fick feber natten till måndag. Hans första. Den visade på 39 och skrek. Många gånger. I måndags kände både jag och Marcus som sköldpaddor och orkade nästan inte gå upp, men Marcus var ju tvungen att gå till arbetet och jag försökte få Oscar att lugna ner sig. Han var matt och varm hela dagen. Natten till tisdagen var värre, då var jag vaken nästan hela natten och kramade Oscar. Igår var jag så trött att jag nästan lipade för en kvarliggande soppåse vid dörren. Jag insåg hur viktigt sömnen egentligen är, och att vi faktiskt har det riktigt bra trots vi har en bebis, för vi sover i stort sett nästan hela nätter och att det FINNS föräldrar som måste vakna flera gånger per natt för att sköta om sina barn. En absolut, absolut stor eloge till dem. I natt sov vi nästan hela natten och jag kände en enormt stor tacksamhet gentemot Oscar när vi vaknade i morse, men hallå, det är ju inte hans fel. Idag mår lillkillen mycket bättre. Tack och lov, för i helgen är han ju huvudpersonen.

Ja, nu har jag reflekterat färdigt om hur viktig sömnen egentligen är och vill säga slutligen till er alla, ni som kan sova när som helst och hur som helst- NJUT!!!!

Miss Blund