I lördags föreslog vi bad som dagens aktivitet och Oscar var helt med på noterna. Fint. Bryggade kaffe, fixade varm choklad och packade lite smått och gott i picknickkorgen. När det var dags för avfärd skulle Oscar plötsligt inte följa med.

-Jomen! Vi ska ju bada!
-NÄHÄ.

Efter några turer i diskussionen sade Marcus:

-OK, vi åker nu och du stannar hemma.
-JAPP! och så nickade han.
 
Vi gick till bilen och då såg vi att Oscar förflyttat sig till köksfönstret och vinkade åt oss. Marcus sneglade på mig och sade snabbt att vi skulle sätta oss i bilen. Jag försökte verkligen att inte skratta och såg att Oscar bara betraktade oss med ro. Han var med andra ord kolugn. Nu kanske Oscar skulle lite orolig om vi skulle fara iväg?  VI fick förstås en känsla av elakhet om vi skulle testa på riktigt, men tanken var att det kanske skulle hjälpa oss i framtida konservationer?
Marcus startade bilen och vi tittade i backspegeln på lillgrabben. Han visade inget tecken på oro alls.

Okej, bilen rullade bortom Oscars synvinkel och vi väntade i några sekunder. Sedan backade vi tillbaka till huset och förväntade oss nog båda två en lite ledsen Oscar.
 
Nej. Oscar bara tittade och undrade varför vi kom tillbaka. Då gav vi upp och gick in och beordrade Oscar att ta på sig skorna och jackan.

Det var nog en släng av trots. En av många.


Kram Miss Trots