I torsdags flåsade jag till allmän beskådan. Man kan fråga sig varför, men jag tycker det är folkligt trevligt ändå. Självklart önskade jag att jag kunde glänsa. Jag hade Newline löpartights, funktionströja och riktiga löparskor, så nog såg jag lite proffsig ut, men klockan visade inte samma kvalité vid målet. Tyvärr. På  morgonen när jag vaknade kände jag lite snor. Igen. I hjärnan. Och Lite matt. Så typiskt när det var en dag som denna.

Det är sant.

När det "pangade" till började jag springa. Nej, rättare sagt jogga. Ungefär vid tunneln, ca 300 meter från starten kände jag att mina lungor började krympa. Den mentala maskinen fick därför assistera så att jag kunde fortsätta. Målet var att springa hela rundan. 5 km. När man väl passerade Drottningsgatan fick jag syn på L. Jag flämtade till henne ungefär så här: "varför utsätter vi för det här egentligen?". Hon instämde, men innerst inne visste jag att det skulle bli väldigt skönt efteråt. Något som L säkert också tänkte på.

Sprang, sprang och undvek ögonkontakt med folk. Försökte tränga mig i en klunga i mitten av vägen så att ingen skulle upptäcka Alexandra. Som sprang sköldpaddlångsamt, med öppen mun, säkert med lite dregel runtom, och med ett ansikte som började rodna ganska bra.

Medan jag kämpade hann jag konstatera att det var alla möjliga kvinnor som deltog. T.ex en dvärg som var ungefär 1,40 cm. En gigantisk stor kvinna, hennes ena lår var så där stort som mina två lår tillsammans, nästan. En till synes fjortis som sprang med Fred Perry sneakers. En sextioåring vars hår jag stirrade på, det var så perfekt trots fem kilometer hoppande bakom. Silvervitt hår med en svinrygg som var så slät knuten. Säket en hel flaska hårsprays förtjänst. Och en tjej som sprang klädd i ett par jeans. Ja hon kanske har glömt träningskläder? Och en annan tjej som hade en intressant löparstil. Hon nästan "skuttade".
Alla dessa kvinnor har faktiskt något gemensamt. De slog mig. De gled in i mål innan 31 minuter och 10 sekunder. 

Det är sant.

En vän gled i mål under 25 minuter. Hon är min idol. Kan hon så kan jag. Jag ska konstruera en träningsplan till vårruset 2010. Under 30 minuter ska det vara. Med reservation för  ev. ändringar. Ja, något oväntat kan ju inträffa som gör att jag inte kan upprättahålla planen.

Jag är stressad.  Det behöver jag inte nämna här igen, men mina ögonbryn har blivit groteskt fula nu. Det kan vara okej på en rysk man, men inte på mig. Jag har bara inte hunnit. Men ikväll måste jag göra det. Man måste ju ändå sköta om sig. Eller hur?

Kram Miss Ryska