Jag har andnöd....
Fantastiskt, mina baskettjejer!! Jag är otroligt stolt över er! Vilken laginsats och glöd! Så sanslöst roligt!!!
JAAA,Touria!! bild: www.svenskdovidrott.se
Det var verkligen en vinna eller försvinna-match. Och ni visade världen vad ni var kapabla till. Ett litet land som Sverige, ständigt tvåa och ganska resursfattigt på spelare. Ändå slog ni USA i finalen för en stund sedan.
Så, världen, räkna aldrig bort Sverige!
Ps. för er som inte vet så pågår deaflympics (dövas OS) i Taiwan.
Kram Miss Sweden
Jaa.. jag vet...
Jag älskar ju att skriva, det gör jag fortfarande men.... Ibland undrar jag var mitt skrivande tog vägen. Det handlar förstås om innehållet i vad jag skriver som jag tycker är ett problem just nu. Jag som tyckte det var lätt att producera, fundera, konstatera och sätta punkt. Plötsligt finns inget skrivande kvar. Det enda som finns kvar är skrivkramp - och en svårbotad sådan. Kanske är det en biverkning av att ha blivit "svenskfröken" - jag läser så mycket att min hjärna liksom töms på ord, meningar och idéer, och mina egna tankar får liksom inte rum längre. Dagligen rättar jag meningsbyggnadsfel, syftningsfel, styckeindelningsfel och tempusfel och själv blir jag lämnad på efterkälken med bara krampen kvar. Hur botar man det?
Dagligen säger jag till mina elever att producera; att leverera. Men det är svåra verb att sätta i verket och de skall veta att jag förstår dem mer än väl, då krampen satt in, när de säger att det är svårt att "få till det". Men min uppgift är att coacha, att peppa, att tjata och vad vore jag för svensklärare om jag bara sa: "ja, du har rätt - lägg dig ner och ge vika för krampen! Självdö, människa, s j ä l v d ö !".
Nej, det vore ingen hit.
Så hur botar man skrivkramp? Eller handlar det mer om dilemmat jag genomlever just nu?
Kram Miss Skrivkramp
"Livet.....
Så känner jag idag.
Den svarta ljuslyktan är av märket Serholt som gör så mycket fint, me love! Krukan fyndade vi på en charmig butik "Agdas" utanför Trelleborg till en mycket billig peng.
Kram Miss Serholt
Polisen kom och tog kon!
Oscar: idag tittade vi på några ko.
Mormor: Var det roligt?
Oscar: En ko bet på mitt finger!
Mormor: Va? Gjorde den det?
Oscar: JA! Och polisen kom och tog kon!
Kram Miss Ko
SOMMAR 2009
Och så gick en sommar återigen förbi oss. Hur mycket jag än älskar svensk sommar, så har jag fått konstatera att svenskt sommarväder är ganska oberäkneligt. Och att jag helt enkelt blivit äldre. Jag uppskattar de fyra årstiderna så mycket mer, tycker det är charmigt med besök i tygaffärer och loppisar där jag njuter av gamla ting. Det är inte längre snyggt med BARA Ikea. Jag älskar fortfarande Ikea, det är så skandinaviskt, stilrent och praktiskt men nu börjar jag gilla mormors pianobänk som jag ska renovera i höst. Och för att inte tala om att jag faktiskt tycker det är roligt att plocka vinbär för att frysa in och sedan göra sylt och saft av. Va? Jag? Och att min svampradar redan är på. My God.
För tio år sedan hade jag grimaserat åt det och tyckt det bara är för tanter. Men det är väl inte bara fel med det, för det måste väl handla om mognad? Ekelund har ju fina kökshanddukar och linnedukar, eller hur?
Vi har tillbringt, till vår stora glädje, vid havet en hel månad. Något Örebro verkligen saknar. Första veckan fick vi högklassig värme a´la medelhavet. Då kan vi tala om hur oslagsbar svensk sommar kan vara i kombination med ljusa sommarkvällar, men vi har nog sluppit en hel del regn eftersom vädret på västkusten efter det har varit ganska bra. Det gick ju att göra utflykter och vara utomhus, så jag tror vi ska vara nöjda. Vi har ju haft en mycket lång semester ihop alla tre, umgåtts, fiskat krabbor, badat, träffat vänner och familj och bara vara. Och vi älskar fotografering i den här familjen, så här kommer förstås ett axplock från sommaralbumet.
Havet i vårt hjärta
Tältpremiär!
Naturen i Halland
Glädje
Oscar: Jag serverar fasters goda sockerkaka
Oscar Edwin Marcus Royal
Hovs Hallar
Tack för i sommar!
Mmmm...
Nu vet ni vad jag ska ha i filskålen varje morgon. Och lyxa till när vi ska ha glass och varm hjortronsås. Det känns redan i munnen. Tänk så lite kan göra mig så glad. Den svenska naturen är verkligen inte dålig.
Mmmmm..
Kram Miss Hjortron
Nemo
Oscar: Fiskar du Nemo?
Pappa: Nej det gör jag inte. Jag fiskar lax.
Oscar: Okej då.
Och då pustade han ut.
Kram Miss Nemo
Glassbilen
-Mamma kan inte höra glassbilen.
Åh, han funderar verkligen mycket kring min dövhet och brukar tänka på att jag inte hör och påminner mig ibland när jag glömt sätta på ljudet på teven.
-Men Oscar, du kan ju höra glassbilen och berätta för mig, eller hur?
Då sken han upp och blev uppspelt.
-JAA! Och då kan vi köpa glass!
Kram Miss hemglass
Och så midsommar 2009...
Vädret var midsommarmässigt sig likt, men det regnade inte när vi var på Brunnsparken och dansade runt midsommarstången. Sill till lunch, grillkött till middag och givetvis en riktig jordgubbstårta till efterrätt. Marcus hade tyvärr beredskap, men han behövde inte rycka ut på uppdrag denna kväll men ett och annat glas whisky fick han lämna kvar i skåpet. Och sedan så pratade vi tills solen tittade upp vi tjejer. Inget dåligt betyg på årets midsommar!
Den lilla familjen på ett midsommarfirande i Brunnsparken
En åktur på vita hingsten....
Jordgubbstårta och Hallands fläder
Kram Miss Sweden
Oscars premiärfiske
- Nej, han är ju min son.
Vi tog med fika, flytväst och beställde solen.
När vi väl satte oss i båten och Marcus förberett metespöet till Oscar kunde fisket börja. Det tog bara två minuter innan Oscar fick sin första napp. Otroligt men sant. En liten abborre. Och då sade Marcus:
-Han är definitivt min son.
Kram Miss Abborre
Åhh nej, Sverige U21!
Jag: Nej! Det finns fortfarande hopp vet du.
M: Skratt. Du måste vara lie realistisk lilla gumman. Inte när det gäller ett så stort fotbollsland som England.
Jag: Jo, man vet ju aldrig, dessutom är det 20 minuter. Man måste ju ha hopp! Och det är fortfarande inte omöjligt.
M: Skratt.
Och då blev jag idiotförklarad. Tills Berg gjorde 3-3.
M: JAAAAAAA! BRRRAAA SVEEERRRIIGGEE! OTROLIGT!
jag: ja precis vad jag sade!
M: Va?
Okej, Sverige förlorade ändå på straffar. Jag hatar straffar. Det känns alltid som ren lotteri, fifty fifty, och självklart tycker man inte så om ens eget land vinner men nu är det så som det är. Sverige vann inte, men återigen, vilken bra match! En exakt sådan match Marcus behövde se. Han måste fatta att det aldrig är omöjligt tills allra sista minuten. All eloge och heder till U21-laget!
Det är nog ett stort samtalsämne i Sverige nu, jämsides med Michael Jacksons död. Jag blev ganska paff när Marcus väckte mig i natt och sade att Michael Jackson nog dött. Vi kollade på CNN och Marcus tolkade lite. Död? Det kändes overkligt, samtidigt som det var en konstig tanke, inte ens Michael Jackson är odödlig men för stunden virvlade tankarna om det verkligen var möjligt. Han var ju väldigt stor. Även för mig som aldrig hört hans musik. Jag tillhör nog till de väldigt få svenskar som verkligen träffade honom LIVE. Jag var bara tretton då, och skulle teckna en låt, Will you be there, på Stadion i Stockholm på de två konserterna han höll där 1992. Jag förstod aldrig hur stort det var, inte ens när de starka bländande strålkastarna slocknade och först då kunde jag se närmare 30 000 människor som grät, skrek, hyllade, hoppade och beundrade. Tänk hur många som skulle vilja byta plats med mig då?
Michael Jackson kom fram till mig och hälsade, tackade för att jag ville översätta en av hans låtar på teckenspråk och att teckenspråket är det vackraste språket han visste. Att han skulle vilja lära sig teckenspråk men att han kunde ett tecken. Och då visade han på det amerikanska teckenspråket "I LOVE YOU". Sedan tackade han igen för min insats och sade att vi skulle träffas igen nästa kväll då den andra konserten skulle hålla. Det var ett mycket kort möte med popstjärnan, men av det lilla mötet kunde jag faktiskt se två mycket vänliga ögon med mycket ömhet bakom det likbleka ansiktet. Han hade nog ett mycket tufft liv, och vilket pris har han egentligen fått betala för sin karriär?
Kram Miss Jackson
Oscar! NEJ!
-Oscar! Nej! skrek jag. (Jag undviker att använda rösten överhuvudtaget, men precis vid det ögoblicket gick det verkligen inte att hejda.)
Oscar hade tagit fram en stor skål och hällt i PRECIS allting. Min fina Olivolja, alla vinägerflaskor och balsamico!! Jag stirrade på alla tomma flaskor.
-NEJ!
Men sen tänkte jag om. Det hjälper ju inte att skälla på honom. Jag räknade till fem och sade sedan:
-Oscar, du får inte göra det igen. Det är inte gott att äta sånt. Oscar ville smaka.
-ÄCKLIG! tecknade han.
-Ja just det. Vi måste kasta. Då såg Oscar olycklig ut.
-FÖRLÅT.
-Oscar, det är helt ok. Gör bara inte om det.
-Nej. Förlåt.
För några dagar sedan ville Oscar inte tacka för maten efter en middag. Vi har uppfostrat honom att man helt enkelt ska tacka för maten, även som en tvååring. Då fick han sitta kvar. Vi försökte förklara för honom att han inte fick gå från bordet förrän han tackat. Då började han hånflina. Skrattade. Grät. Bankade på bordet. Vi dukade av och väntade. Han försökte smita och leka. Nej. Sitt kvar!
Minuterna gick och det var inte lätt men vi blev också alltmer beslutsamma. Vi ska inte ändra oss. Det kom några korta stunder då vi funderade om det inte var för hårt. Men skulle vi vika oss finns det ju risk att Oscar använder det igen sen. Och för oss är ju grunden i vår uppfostran att man alltid ska tacka för maten. Snälla Oscar, det är bara att tacka, så är det färdigt sen tänkte jag flera gånger. Försökte förklara om igen.
Efter 45 minuter tecknade Oscar så där väldigt litet:
-TACK.
Bra, Oscar!
Inte alltid så lätt att vara mamma.........Och inte heller att vara två och halvt år gammal.......
Kram Miss Uppfostran
Vårruset 2009
Det är sant.
När det "pangade" till började jag springa. Nej, rättare sagt jogga. Ungefär vid tunneln, ca 300 meter från starten kände jag att mina lungor började krympa. Den mentala maskinen fick därför assistera så att jag kunde fortsätta. Målet var att springa hela rundan. 5 km. När man väl passerade Drottningsgatan fick jag syn på L. Jag flämtade till henne ungefär så här: "varför utsätter vi för det här egentligen?". Hon instämde, men innerst inne visste jag att det skulle bli väldigt skönt efteråt. Något som L säkert också tänkte på.
Sprang, sprang och undvek ögonkontakt med folk. Försökte tränga mig i en klunga i mitten av vägen så att ingen skulle upptäcka Alexandra. Som sprang sköldpaddlångsamt, med öppen mun, säkert med lite dregel runtom, och med ett ansikte som började rodna ganska bra.
Medan jag kämpade hann jag konstatera att det var alla möjliga kvinnor som deltog. T.ex en dvärg som var ungefär 1,40 cm. En gigantisk stor kvinna, hennes ena lår var så där stort som mina två lår tillsammans, nästan. En till synes fjortis som sprang med Fred Perry sneakers. En sextioåring vars hår jag stirrade på, det var så perfekt trots fem kilometer hoppande bakom. Silvervitt hår med en svinrygg som var så slät knuten. Säket en hel flaska hårsprays förtjänst. Och en tjej som sprang klädd i ett par jeans. Ja hon kanske har glömt träningskläder? Och en annan tjej som hade en intressant löparstil. Hon nästan "skuttade".
Alla dessa kvinnor har faktiskt något gemensamt. De slog mig. De gled in i mål innan 31 minuter och 10 sekunder.
Det är sant.
En vän gled i mål under 25 minuter. Hon är min idol. Kan hon så kan jag. Jag ska konstruera en träningsplan till vårruset 2010. Under 30 minuter ska det vara. Med reservation för ev. ändringar. Ja, något oväntat kan ju inträffa som gör att jag inte kan upprättahålla planen.
Jag är stressad. Det behöver jag inte nämna här igen, men mina ögonbryn har blivit groteskt fula nu. Det kan vara okej på en rysk man, men inte på mig. Jag har bara inte hunnit. Men ikväll måste jag göra det. Man måste ju ändå sköta om sig. Eller hur?
Kram Miss Ryska
Mitt huvud=prosche!
Maj+lärare. Ja ni vet.
Kram Miss Prosche
Vår nya trappa
Jag gillar att titta på före,- och efterbilder särskilt när det gäller renovering. Resultat är så tillfredställande att se, särskilt bra sådana. Vi har haft väldigt ful trappa vid ytterdörren. Varje gång jag klev på den kändes det som om det var en ingång till ett ålderdomshem. Eller till ett storkök. Typ.
Min händiga M (han har faktiskt blivit händig och därmed blivit mycket mer manlig) med dock en hel del hjälp av T och S fått ihop betydligt snyggare trappa. Nu står en snygg stenkruka med lila blommor (ej med på bild) på trappan. Lila blommor, hm, host..Jag vet inte namnet på dem, förlåt mig, mamma och svärmor, men de blommar så fint ändå. Nu i alla fall. De höll faktiskt på att dö förra veckan. Ops! Jag pratar nu med dem och ger dem omsorg och kärlek. Och lite vatten.
efter
Kram Miss Trapp
Valborg 2009
Nu har det blivit tradition. Grillmiddag sen på tivoli, lotteri och brasa tillsammans med familjen Nygårds i Lillån. Givetvis blev det en tredje bild på far och son som betraktade brasan ihop (jag tog första år 2007, andra år 2008). Jag gillar traditioner, så det gäller att inte glömma kameran nästa år! Det enda som var nytt i år var värmen. Absolut hjärtligt välkommen förstås.
Kram Miss Brasa
Grattis älsklingen....
En bild på honom från gårdagens trevliga fest.
Grattis igen!
Puss
Alexandra och Oscar
Ett ormrikt inlägg
Ha fortsatt skön helg, det tänker vi ha!
Kram Miss Orm
Oscars kaffe
Häromdagen bjöd vi in våra grannar på kaffe. Jag tecknade till Marcus att det var dags att brygga kaffe och fixa lite gott till. När jag väl var i köket såg jag att det bryggades kaffe. Perfekt.
Vispade grädden till pajen och hällde kaffet i vår underbara svarta Stelton termoskanna. Men vad! Det var så ljust. Kan inte mannen som snart blir 30 brygga ordentligt kaffe? Även om det var första gången detta hände blev jag faktiskt irriterad och var bara tvungen att påpeka min irritation till Marcus:
-Hur många mått tog du egentligen till kaffet?
-Va? Jag har inte satt på kaffet. Det trodde jag att du gjorde.
Och då tittade vi på varandra och förstod vem som gjorde det.
Vår lilla tvååring.
Oscar var märkbart stolt.
-JA, nickade han. DUKTIG KAFFE GÖR JAG.
Kram Miss Kaffe
Vår påskhelg 2009
Jag har tagit fram hängmattan som jag verkligen älskar. Jag kan lätt säga att det är mitt eget smultronställe i väntan på en sommarstuga på västkusten (som numer bara finns i en utopisk dröm!)
Kram Miss Hare