Måndag igen. Men inte vilken måndag som helst. Helgen har varit så bra att det känns lätt att välkomna en ny vecka. Helgen inleddes med en mysig japansk middag hemma med hemgjorda sushi. Rätten är så rolig att göra dels för att Marcus absolut vill vara med och laga dels för att det är så roligt att experimentera nya rullar (maki) eller Nigiri. Och i fredags utökades sällskapet i köket med lillgrabben. Oscar ville förstås vara med och hjälpa till. Han rullade egna nigiris och lade på några fiskbitar och sade att han också skulle äta dom.

Jag har  läst om att småbarn bör ej äta sushi eftersom det innehåller listeriabakterier som kan skada barnets immunförsvar särskilt de som är små. Därför brukar man rekommendera att barnen inte ska äta förrän de är 8-9 år gamla. Dock har man betonat att det inte är något problem att servera sushi till små barn om man verkligen vet att råvarorna är riktigt färska. Vi är dock lite försiktiga samtidigt som vi också uppmuntrar honom att smaka och njuta av vad världens mat har att erbjuda.

Igår kom mormor, och då passade jag och Marcus på att träna ihop ( för första gången på mååånga år!) och det var riktigt kul. Jag har äntligen kommit igång med träningen och kan nu deklarera att jag tränat på gym tre gånger förra veckan. Tyvärr är jag en sann "periodare", men har ändå som målsättning att göra det till en regelbundhet på 2-3 gånger varje vecka. Jag har förstått att det inte räcker längre med att bara lyfta sitt lillfinger, och åldern börjar också ta ut sin rätt så om man vill orka med roliga saker i livet och kunna använda samma jeansbyxor man har i sin garderob måste man helt enkelt lyfta baken och jobba. Nu är det muskler, svett och tårar som gäller. Jag vill dessutom genomföra vasaloppet, vansbrosimmet och lidingöloppet någon gång i livet. Vättern runt på cykel finns redan på min meritlista även om det var ett mycket galet lopp som slutade med att jag fick betala ett ganska högt pris för mina onda knän. Men jag gled iallafall i mål. Jag måste nog vara rätt galen. Och är det fortfarande.

Kram Miss Galen

På tredje adventen fick Oscar träffa en jultomte på riktigt. Tomten frågade vad han hette, hur gammal han var och vad han önskade sig i julklapp.

Oscar blev så betagen att han inte kunde svara. Med lite hjälp sade han bilar. Vi tror inte han förstår riktigt att man kan önska sig saker i jul, men gud vad kul det är nu med lillgrabben. Han vet minsann vad presenter är nu och tycker det är så roligt att få, och ge.

Vi längtar så mycket allihop!

Kram Miss Tomte

Äntligen! Jag behöver ljus. Och jag älskar jul. Jag har faktiskt tjuvstartat idag. Jag får passa på nu när M är på afterwork ikväll. Jag har försökt förhandla med honom om att klä julgranen typ till 2:a advent, för varför ska man inte kunna få njuta av stämningen lite längre, men M har som tradition att klä på granen dagen före julaftonen och han är ganska bestämd på den punkten trots han inte diggar jul. Men han har gått med på att sätta in julgranen på fjärde adventen, så nog ska jag vara nöjd. Och jag tror att M börjar bli lite smått förtjust i jul, särskilt i och med vi har Oscar i vårt liv.

Oscar har hjälpt mig med ljusstakar och jultomtar i vårt hus. Och han har fått en stor julstjärna i sitt rum som han är väldigt stolt över. TITTA STJÄRNA sade han flera gånger ikväll, och när jag skulle släcka den för natten så grinade han. NEJ. Okej, han fick somna vackert i stjärnans sken.

Oscar har haft vad jag förmodar en trotsig period. Protesterade mot precis ALLT. Jag skojar inte. Fel tröja, fel stövlar, ville inte ha blöjor. KAN SJÄLV. SJÄLV. SJÄLV. Jag körde med alternativfråga flera gånger väldigt pedagogiskt, för att få honom att känna att han visst fick bestämma lite själv, men det har slutat med att jag var tvungen att vara riktigt bestämd, klätt på honom under vild protest och bar honom till vagnen och körde med bestämda steg till dagiset. Punkt slut. När jag lämnade honom var jag nästan svettig, och i hjärtat var det tungt, men fröknarna säger att han alltid är så trevlig och social. Menar ni den där ljushåriga grabben?

Och vet ni vad vi gjorde igår? Jag och M fick barnvakt igår kväll och då passade vi på att gå på bio, något vi inte gjort sedan Oscar kom. Det blev Bond, och tyvärr nickade jag till flera gånger, inte för filmens skull, utan jag måste nog skylla på massor jobb och lite sömnbrist. Jag önskade jag kunde vara ett trevligare sällskap till M, men next time, jag lovar. Bond.. Ja, jag tycker han mördar folk hela tiden. För mig är Bond mannen med ett stort hjärta som ska krossa den riktiga fula boven, men dödar inte i onödan liksom. Och det ska vara Sean Connery eller Roger Moore. Håller jag på att bli tant, nej förlåt, vuxen?
 
I mitt tonårshjärta så föll jag för repliken: Bond...... James Bond, när någon brud flörtigt frågade Bond vad han hette.  

Royal.... Oscar Royal.

Det låter inte helt fel det heller, men just nu är han min.


Kram Miss Bond

Sjuk. Med alla möjliga fel på mig, saker jag inte beställt. Har inte tid men vad göra?

Kram Miss Fel

Måndag igen.

Jag har tidigare berättat om Oscars klättring och nu är det mikrovågsugnen som lockar honom upp på köksbänken. Idag efter middagen skulle jag sopa bort lite matrester under matbordet så passade Oscar på att klättra upp för hundra gången och leka med luckan till mikrovågsugnen. Vi har tidigare försökt få honom att förstå att mikrovågsugnen inte är någon lämplig leksak men utan framgång att vi faktiskt blivit förbannade på honom när han försökte ta sig upp på bänken. 

Plötsligt såg jag att Oscar skrek. Och inne i den lilla fönsterrutan på mikrovågsugnen såg jag att det BRANN. Det liksom flamberade alldeles vilt. VAD!
 
En leksaksbil. Som pappa hade när han var liten. Jag hann inte tänka någonting annat förutom att släcka elden. Då såg jag att det var gummidäcket på bilen som brann. Bilen var i alla fall nästan räddad. Och vårt hus. Annars hade vi åtminstone haft det i sex månader.  
Oscar var väldigt skrämd att han började gråta. Kanske är det tillräckligt skrämmande att han inte rör mikrovågsugnen mer?

Kram Miss Mikrovåg